Långa vågor i upp- och nedgångar

Vi har tidigare sett att 1500-talet var en tillväxtperiod och 1600-talet stagnationsperiod. Vi ska nu se lite närmare på det här fenomenet och försöka ge några förklaringar till dessa långa vågor. Med uppgång menas befolkningstillväxt, ekonomisk tillväxt, ett uppsving för handel och produktion. Går vi tillbaka ända till 1000-talet kan perioderna i stora drag beskrivas enligt följande:

1	Uppgång under högmedeltiden (1000-1200)
2	Nedgång under senmedeltiden (1300-1400)
3	Uppgång under 1500-talet
4	Nedgång under 1600-talet
5	Uppgång under 1700-talet Tre förklaringar till vågorna

1	Sambandet mellan befolkning och ekonomisk utveckling Det fanns ett samband mellan befolkningsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen, både ett positivt och ett negativt samband. När befolkningen ökade ledde det till att medelstorleken på gårdarna sjönk. Det ledde i sin tur till nyodling. Därigenom rubbades balansen mellan äng och åker. Dessutom blev avkastningen lägre på nyodlingsområdena. Sammantaget ledde allt detta till att produktiviteten minskade. Varje kvadratmeter åker gav ifrån sig mindre och bönderna producerade mindre mat per person. Försörjningsmöjligheterna minskade likaså. Därmed ökade mottagligheten för sjukdomar vilket ledde till ökad dödlighet och befolkningsnedgång. Befolkningstillväxten hade en tendens att överstiga näringsutrymmet. Sammanfattningsvis skulle således en ökad befolkning leda till en minskad befolkning, på grunde av det ökade trycket på jorden. Ytterligare en förklaringskedja; befolkningstillväxt gav minskad tillgång på jord. Därför sjönk giftermålsfrekvensen, giftermålsåldern höjdes och andelen barn minskade. Vi har alltså två mekanismer som verkar.
2	Social kris: Prisökningar blev följden av ekonomisk uppgång. Arrendena (för godsägaren) låg kvar eller släpade efter. Godsherrarnas inkomster sjönk därför. De försökte kompensera de minskade vinsterna med nya avgifter. Till detta kom statens ökade anspråk på skatter och böndernas utsatthet för väder och skörderesultat. Bönderna klämdes åt från två håll vilket ledde till en försörjningskris med ökad dödlighet och befolkningsnedgång.
3	Andra krisorsaker: Också andra orsaker fanns till upp- och nedgångarna, till exempel epidemier, krig och statens förändrade roll. De här tre krisförklaringarna hade alla betydelse. Det kan emellertid variera vilken förklaringsfaktor som väger tyngst.

Det här mönstret med upp och nedgångar gäller fram till slutet av 1700-talet. I det industriella samhället finns inte samma koppling mellan befolkning och försörjningsresurser.

Senast updaterat 06/03/09 15:15