Liberalismen

Enligt den ursprungliga liberalismen ska staten ha mycket lite inflytande. Samhället bygger på att fria individer agerar självständigt och har full frihet att förverkliga sig själva helt på egen hand. Visserligen krävs det en stat men den ska ha mycket begränsat inflytande. Främst diskuterar liberaler det ekonomiska systemet. Adam Smith hävdade att samhället fungerar som mest effektivt om marknaden får vara helt fri.

Det ska inte finnas några tullar, konkurrensen ska vara fri och vem som helst ska kunna bedriva handel eller starta tillverkning av något slag. Det leder till att marknadens utbud och efterfrågan avgör vad som ska tillverkas och säljas och vilket pris som ska råda. Det hela leder till ökad effektivitet. Tanken är att alla agerar i egenintresse men att resultatet ändå blir till allas bästa. Statens roll blir här mycket begränsad.

Den ekonomiska friheten är en mycket viktig del av den tidiga liberalismen men det är inte den enda friheten. Med rötter i upplysningstiden finns också idéerna om politisk frihet och mänskliga rättigheter. Under 1800-talet utvecklas två riktningar av liberalism. Den ena är socialdarwinismen och den andra socialliberalismen.

Socialdarwinismen
I mitten av 1800-talet kom Charles Darwin med sin ”Om arternas uppkomst” med teorin om hur utvecklingen kunnat ske från encelliga djur fram till de utvecklade formerna av liv vi har nu. Kortfattat hävdade Darwin att den starkaste överlever och kan föra sitt arv vidare. Inom vissa arter är utgallringen mycket stor. Dessutom är det så att det finns skillnader mellan olika individer. Några har längre ben, vissa beter sig på ett visst sätt och så vidare. Sammantaget leder det till att de starkaste och bästa egenskaperna går i arv och kan leva vidare via de individer som så småningom parar sig.

Darwin var mycket försiktig när det gällde att överföra sina slutsatser på människan. Han stannade vid djurvärden. Men det fanns andra som såg att det också gick att använda teorin på människan. En sådan inriktning  var Socialdarwinismen. Den starkaste företrädaren för den här inriktningen var Herbert Spencer (1820-1903). Spencer menade att ett samhälle kunde utvecklas bara om de starkaste fick besegra de svagare. Konkurrens och urval var viktigt för att driva samhället framåt. Att ägna sig åt välgörenhet är på sikt skadligt för samhället. Ett samhälle i utveckling måste låta de starka ta för sig och konkurrensen i ett fritt liberalt samhälle leder till att utvecklingen kan fortgå.

Spencer betonade sålunda den ekonomiska friheten väldigt starkt. Men det fanns också en inriktning som ville betona den politiska och sociala friheten. Det var socialliberalismen.

Socialliberalismen
Det samhälle som förespråkades av socialdarwinismen visade sig vara ett mycket hårt samhälle. Statens inflytande skulle vara minimalt och utbud och efterfrågan skulle styra såväl arbetsförhållanden som vad som skulle produceras. Det visade sig i bl a England och Holland att när marknaden fick råda fritt så ledde det till mycket svår utslagning, barnarbete och omänskliga arbetsförhållanden. Herbert Spencer hade lutat sig mot biologin i sitt resonemang men det fanns de som hellre lutade sig åt moralen. Den främste förespråkaren för socialliberalismen var John Stuart Mill (1806-1873).

Mill lyfter fram den politiska friheten och samhällets sociala ansvar. När han talar om politisk frihet så menar han demokrati, ett slags folklig styre, men inte självklart allmän rösträtt. Mill varnar för den breda folkviljan. Den är alltför okunnig för att medverka till samhällets styre. För att införa allmän rösträtt så krävs det att folkets utbildningsnivå kraftigt högs. Dessutom såg han bara att de med arbete skulle ha något att säga till om.

Det Mill lyfter fram kraftigast är yttrandefriheten. Det är oerhört viktigt att nya idéer får möjlighet att komma fram.

Liberalismen i Sverige
1900 bildades efter en sammanslagning av flera liberala partier det Liberala samlingspartiet. Det arbetade mot statligt förtryck, statligt maktmonopol, yttrandefrihet och allmän rösträtt.

På 20-talet blev spritfrågan viktig i partiet. Den frågan ledde till att partiet delades mellan Frisinnade folkpartiet (som ville ha spritförbud och som var det större partiet) och Liberala riksdagspartiet (som var mot spritförbud). 1934 återförenades de båda under namnet Folkpartiet. Nu blev det mycket tydligt att man stod för den socialliberala inriktningen.

Folkpartiet förespråkade en politik där staten roll var relativt stor både när det gäller finanspolitik och sociala reformer. 1990 ändrade partiet sitt namn till Folkpartiet liberalerna.



Senast updaterat 06/03/10 15:49