Konservatismen Man kan se konservatismen som en reaktion mot upplysningsidéerna och den framväxande liberalismen. En av de första företrädarna för konservatismen var Edmund Burke (1729-1797).
Burke reagerade kraftigt mot den franska revolutionen. Målet med revolutionen, att snabbt förändra det politiska styret var helt orimligt eller åtminstone oklokt.
Förändringar bör inte ske hastigt utan måste ske med hänsyn till traditioner och nationens historia. Burke använder begreppet organism för att förklara hur nationen hänger ihop och har ett gemensamt intresse. Varje del av nationen har sin roll att fylla. Nationen har under århundraden utvecklats till vad den är idag och de värden som därmed vuxit fram är större än vi här och nu kan förstå. Därför finns en fara med allt för snabba förändringar. Det kan bara leda till kaos.
Det goda som traditionerna för med sig ska bevaras och vidareutvecklas. Man är således inte motståndare till förändringar men vill att de ska ske varsamt och med omtanke.
Traditioner betonas och därför blir också traditionsbärare viktiga. Det är till exempel kyrkan, rättsstaten, monarkin och familjen. Dessa för traditionen vidare och måste därför ha en stark ställning i det konservativa samhället. Statens uppgifter begränsas till militärmakt, polismakt och rättsmakt men inom dessa områden ska staten vara stark.
Organismtanken innebär också omtanke om varandra. Vi har ett gemensamt intresse av att bevara de nationella värdena och samhället ska präglas av omtanke. Välgörenhet mot de svaga och fattiga passar bra in i det konservativa tänkandet. Rösträtt är inget gott i sig. Ger man arbetare makten att vara med i beslutsfattandet så hotas det rådande samhället. De som har makten i samhället har byggt upp den under lång tid. Rikedomar har via familjeförhållanden byggts på och ojämlikheter är naturliga. Människor är olika, de har olika förutsättningar och har också olika uppgifter att fylla i samhället.
I Sverige samlades de konservativa 1904 i en valorganisation med namnet allmänna valmansförbundet. Det var inte något parti i egentlig mening. Inte förrän 1934 bildades partiet Riksdagshögern. 1952 byter man namn till högerpartiet och 1969 till moderata samlingspartiet.
Konservatismen i Sverige Under början av 1900-talet verkade de konservativa främst som motståndare till olika förändringar. Till en början arbetade man mot allmän rösträtt och när rösträtten var genomförd mot välfärdssamhällets framväxt. Också det motståndet blev svagare under 30-talet och det som kom att kallas socialkonservatism vann insteg bland de konservativa i Sverige.
Viktiga frågor har varit skyddet mot den egna individen, individens frihet, mot monopol och skydd av äganderätten. Man har också drivit på för ett starkt försvar, en stark polismakt och ett starkt rättsväsende.
Under senare år har det blivit allt tydligare att partiet närmat sig de liberala idéerna, särskilt när det gäller den ekonomiska politiken och har nu blivit en av de främsta företrädarna för en öppen och fri marknad.
Senast updaterat 06/03/10 15:54