Motreformationen

Protestantismens olika förgreningar lockade många människor att överge den katolska tron. Den katolska kyrkan insåg att det behövdes en förnyelse för att stå emot de nya rörelserna, en motreformation.

Martin Luthers kritik mot avlatshandeln var inte något nytt, den hade redan förkommit inom kyrkan. Det som ansågs som det största hotetinom katolska kyrkan var angreppet på lärosatserna. Katolska kyrkan ansåg att människan frälsning skedde genom en samverkan mellan Guds nåd och människans goda gärningar. Luther menade att människans frälsning var en uppgörelse med Gud, där allt berodde på Guds nåd. En människa blir frälst endast genom tro och nåd. Detta innebar att det inte var någon grundläggande skillnad mellan präster och församlingsbor, till skillnad mot katolska kyrkans maktkomplex (påve, prästerskapets särställning, avlatshandel,helgon- och relikkult).

Jesuitordern
Jesuitorden bildades av spanjoren Ignatius Loyola (1491-1556). Avsikten var att missionera bland muslimer och hedningar, men deras största insats blev att säkra katolska kyrkans ställning i Europa. Utbildning var ett av deras vapen. Jesuiterna kunde fungera som rådgivare åt furstar och genom dessa vinna hela furstendöme åt katolska kyrkan. Genom det goda rykte som deras skolar hade fick de också en stor möjlighet att påverka det övre samhällsskiktet genom att utbilda deras barn.

Kyrkomötet i Trient (1545-1563)

	Här fastslogs att de lärosatser som hade gällt i katolska kyrkan skulle fortsätta att gälla.
	Utbildningen för präster skulle förbättras.

Katolska kyrkan vann tillbaka många områden som gått förlorade under 1500-talets första hälft. Katolicismen fick också större fäste i de nya främmande världsdelarna.

Senast updaterat 06/03/09 14:04