Den 23 augusti 1939 ingick Sovjetunionen och Tyskland överraskande ett tioårigt icke-angreppsavtal. Dess egentliga syfte var allt annat än fredligt. Det fanns nämligen ett hemligt protokoll om en uppdelning av Östeuropa i en sovjetisk och en tysk intressesfär. Sovjetunionen tillerkändes speciella intressen i Finland, Estland, Lettland, östra Polen och Bessarabien. Tyskland fick motsvarande inflytande över västra Polen och Litauen. Därmed var Baltikums och Polens öden beseglade.
En vecka senare – den 1 september 1939 – anföll Hitlers väldiga krigsmakt Polen. Två dagar senare förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland. Andra världskriget hade inletts. Den sluge Stalin avvaktade något men lät Röda armén falla Polen i ryggen den 17 september.
I Finland var man sedan länge väl medveten om att det värsta som kunde drabba landet var en överenskommelse mellan Sovjetunionen och Tyskland genom vilka dessa stormakter delade upp randstaterna sinsemellan. I oktober 1939 började Sovjetunionen hota sin västra granne, trots att man i januari 1932 hade slutit ett nonaggressionsavtal med Finland, som 1934 förlängdes med tio år. Sovjetunionen krävde dels att få byta till sig vissa öar i Finska viken och områden på Karelska näset samt vid Petsamo vid Norra ishavet mot områden i Östkarelen, dels att få arrendera Hangöudd väster om Helsingfors som marinbas.
Njae.. det här är inte svaret vi söker.
Försök igen!
Tillbaka till fråga 4