EFTER ISEN

Inlandsisen satte spår i naturen som syns än idag. Eftersom isen täckte hela Sverige, är hela vårt land format av isen.

Istäcket var inte helt kompakt, utan det fanns sprickor, luftbubblor och tunnlar i isen. När isen började smälta forsade vattnet fram i tunnlarna. Stenar som låg i vattnets väg sattes då i rörelse. Stenar kunde fastna på ett ställe under lång tid och när vattnet forsade förbi stenen så snurrade den runt som en snurra. På så vis borrades stora hål i berget som kunde vara flera meter djupa och breda. Dessa hål kallas för jättegrytor eftersom man förr i tiden trodde att det var jättar som gjort dem och använde som grytor.

I tunnlarna som bildades när isen smälte, spolades sand, grus och sten fram med vattnet. När isen

smälte och iskanten drog sig bakåt så samlades allt detta i långa högar som kallas rullstensåsar.

Rullstensåsarna kan vara mellan 100 meter och över 500 kilometer långa. Eftersom stenarna slipades

mot varandra i vattnet, är stenarna i rullstensåsarna runda och jämna. Sådana runda stenar användes

sedan som kullerstenar när man stenlade gator och torg på medeltiden. När vattnet drog med sig

sand, grus och sten hamnade de i olika lager i rullstensåsarna. De tyngsta stenarna hamnade längst

ner och den lätta sanden längst upp.

I botten av isen fanns stenar fastfrusna. När isen rörde sig gjorde dessa stenar repor i berget, ungefär

som om du skulle dra med ett vasst föremål i en träbit. Dessa repor kallas isräfflor och visar i vilken riktning isen rörde sig.

Ibland slet isen loss stora stenbitar från bergen och förde dem med sig långa vägar. När isen sedan smälte så hamnade stenblocken lite här och var, på ställen där man inte förväntar sig att det ska ligga stora stenblock. Dessa stenbumlingar kallas för flyttblock. Förr i tiden kallades de jättekast eftersom man trodde att det var jättar som hade kastat stenarna.

När isen smälte lämnade den kvar småsten och lera på marken. Den typen av jord kallas morän och är den vanligaste i jordarten i Sverige. När landet började höja sig igen efter att ha varit nedtryckt av isen, kom delar av sjöbottnar upp till ytan och blev mark. Sjöbottnar är mycket näringsrika och blev därför fin åkermark.

Lång tid efter att isen smält, hängde Sverige ihop med Danmark. Detta gjorde att växter och djur kunde sprida sig söderifrån och upp i Sverige. Först spred sig växterna och sedan kom djuren som levde av växterna. Därefter kom djur som levde av de växtätande djuren. Nu var det dags för de tvåbenta jägarna att ta plats. De första svenskarna efter istiden var jägare som vandrade in från Danmark.