Genom att erbjuda moderiktiga kvalitetskläder till rimliga priset har H&M förändrat detaljhandeln. I deras klädbutiker runtom i världen säljs kläder och accessoarer till ett värde av cirka hundrafemtio miljarder årligen. Men bakom den vänliga fasaden finns en kontroversiell tvetydig etisk sida av de globala affärernas praktik. Vi kliver in i H&M:s prisvärda glamourvärld. Det är en resa som tar oss från Europa till Asien och sedan till Etiopien – och det visar sig inte vara alls så glamoröst.

I filmen kommer olika personer till tals, dels fabriksarbetare i Bangladesh, dels H&M:s talesperson i Sverige. Filmen har visats i många länder. 

.

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diskussionsfrågor

  1. Tänker du på hur en vara har producerats när du handlar?
  2. Hur långt tycker du att företagens ansvar sträcker sig?
  3. Vad menas med begreppen ”ekologisk hållbarhet”, ”ekonomisk hållbarhet” och ”social hållbarhet”?
  4. Hur kan man använda ordet konkurrens för att förklara varför många länder har så låga minimilöner?
  5. Vilka fördelar finns det med att ett stort företag förlägger sin produktion till ett låginkomstland?
  6. Vilka möjligheter och begränsningar har följande aktörer att förbättra textilarbetarnas villkor?
       • Stater
       • Arbetare och fackföreningar
       • Företagen
       • Konsumenterna
  7. Hur skildrades H&M i dokumentären?
  8. Hur och varför har filmaren valt sin vinkel?
  9. Kan man säga att H&M utnyttjar den billiga arbetskraften i Bangladesh och Etiopien? Varför/ varför inte?
  10. Tycker du att det var en rättvis/orättvis skildring?
  11. Vad menas med begreppet postkolonialism? Hur kan begreppet användas för att förklara det som visades i filmen?

__________________________________________________________________________


Nyckelord:

__________________________________________________________________________


Bakgrund


Resan börjar i Bangladeshs huvudstad Dhaka. Det är en enorm metropol, och 40 procent av stadens invånare lever under fattigdomsgränsen. Av 500 fabriker i Dhaka gör 164 kläder, och Bangladesh är världens näst största exportör av textiler. Filmteamet träffar en representant för en lokal fackförening som berättar om vardagen på textilfabrikerna. Hon vittnar om att långa dagar och hårt slit tillhör vardagen på fabrikerna, och så även bland H&M:s underleverantörer. När filmteamet besöker en av de fabriker som ägs av underleverantörer till H&M får de höra att arbetarna där jobbar upp till 16 timmar om dagen.


Förutom bristande arbetsvillkor är arbetsmiljön ofta ett stort problem på textilfabrikerna i Dhaka. Så sent som 2013 kollapsade fabrikskomplexet Rana Plaza över tusentals personer som befann sig i byggnaden. I den fabriken hade H&M dock ingen verksamhet. 1135 människor dog och tragedin skakade Dhaka. Dokumentärfilmarna misstänker att det finns fler osäkra fabriksbyggnader i Bangladesh som när som helst kan rasa samman. Filmteamet besöker en stor textilfabrik i en förort till Dhaka och filmar sprickorna som löper längs fasaden. Byggnaden är enligt filmarna uppförd ovanpå sankmark, och flera våningar har byggts till de senaste åren. Inuti arbetar tusentals människor med att sy kläder för bland annat H&M. Myndigheterna vill inte kännas vid problemet, och arkitekten som ritade fabriken visar sig efter efterforskningar inte finnas.


Bangladesh är ett fattigt land, och de flesta måste ta de jobb som finns, även om det innebär en livsfara. Filmarna informerar om att  H&M under de senaste 28 åren inte har betalat någon inkomstskatt alls i Bangladesh. I Bangladesh är H&M registrerat under ett annat namn, och eftersom ingen vinst görs på plats i Bangladesh finns det inte heller något att skatta på. Istället görs vinsten i de länder där H&M har sina butiker. Men även där finns det smarta mekanismer för att betala så lite skatt som möjligt. Genom att låta utländska butiker köpa in kläder dyrare gör butikerna mindre vinst – och summan som ska beskattas i landet krymper avsevärt. Pengarna går istället tillbaka till Sverige. 

 

Filmteamet lämnar Bangladesh och besöker Etiopien, dit H&M börjat förflytta delar av sin produktion. Arbetskraften i Bangladesh är billig, men landet har en lagstadgad minimilön. Så är dock inte fallet i Etiopien, där finns ingen lägre gräns för vad man ska betala ut i lön. Samtidigt som H&M:s VD besökte Bangladesh och manade landets ledare att höja minimilönen pågick en förflyttning av produktion till Etiopien – ett land som upprepade gånger har anklagats för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Av Freedom House rankas Etiopien som ett av de mest ofria i världen. Filmarna visar att en av H&M:s huvudleverantörer i Etiopien ägs av Sheik Mohammed Hussein Ali Al Ahmoudi, som förutom att stå i mycket nära förbindelse med det styrande partiet också kan kopplas samman med fördrivning av hela byar.


När filmteamet konfronterar H&M:s hållbarhetsansvariga får de inte många svar. Det framgår att det är svårt att ha full kontroll över alla underleverantörer, och att fabrikerna granskas noga innan det skrivs något kontrakt.  Filmen är ett bra underlag för diskussion om moralens och kapitalismens samexistens på den globala marknaden. Kan man kräva ansvar av företag på den globala marknaden? I så fall på vilket sätt?

moln2.jpg

Världen enligt H&M

Filmhandledning

Filmfakta