Cantus firmus betyder 'fast sång', ungefär "en melodistämma som är sig lik oavsett vad de andra stämmorna gör". 

Melodin användes som grundstomme i flerstämmig musik. Melodistämman kallades för ténor, som ungefär betyder "fasthållare". 

Runt omkring detta smyckades melodin ut med motstämmor, som kallades contratenor bassus ("låg motstämma"), contratenor altus ("hög motstämma"), discantus (ungefär "sär-stämma", från början en överstämma som improviserades till en bestämd melodi). 

Känns orden igen? Tenor, bas, alt, diskant...?

I en så kallad cantus firmus-sats har tonsättaren en melodi som hen använder som utgångspunkt för att bygga stämmor omkring. L'homme armée var en jättepopulär melodi på 1500-talet, och många många mässor har skrivits med den melodin som cantus firmus. Palestrina har skrivit inte mindre än två sådana mässor.

'Kyrie' ur Giovanni Pierluigi da Palestrinas 'Missa L'homme Armée' från 1582.

"Christe" börjar efter ca. 1 min.