Den 14 juli 1789 bröt ett uppror ut i Paris. Tusentals svältande och missnöjda parisbor stormade Bastiljen, det mest avskydda av Frankrikes fängelser. Detta blev inledningen till den franska revolutionen – än idag firas den 14 juli som Frankrikes nationaldag.
Filmen skildrar det franska samhället under slutet av 1700-talet och beskriver missnöjet med monarkin. Orsakerna till stormningen av Bastiljen presenteras. Filmen berättar även övergripande på vilket sätt händelserna anses ha inlett den franska revolutionen och vad som hände efteråt.
.
Under 1700-talet var Frankrikes folk indelat i tre olika stånd; prästerna, adeln och bönderna (det övriga folket). Adeln och prästerna slapp i stort sett betala skatt, men hade också skyldigheter mot folket, som t.ex. att kriga för dem. Mot slutet av 1700-talet var adeln inte längre tvungna att göra krigstjänst – trots att de fortfarande slapp betala skatt. Orättvisorna blev allt mer uppenbara för folket, som p.g.a. missväxt, inflation och höga skatter levde på gränsen till svält.
En annan orsak till Frankrikes katastrofala ekonomi var att sjuårskriget (1756-63) samt det franska engagemanget i nordamerikanska frihetskriget kostat landet enorma summor. Kung Ludvig XVI var en svag ledare utan egna politiska visioner och han förlitade sig helt på sina rådgivare. Hans hustru Marie Antoinette var ökänd för sitt luxuösa liv och ekonomiska utsvävningar. Hon saknade intresse för och kunskaper om det franska folkets situation och deras växande missnöje.
Det europeiska 1700-talet kallas för upplysningstiden, då man i allt högre grad diskuterade människans frihet och värde. Genom ”människans förnuft” trodde man sig kunna skapa en bättre värld att leva i. Upplysningstiden inspirerade även till samhällskritik och det fanns flera författare som propagerade för det nya tänkandet i sina böcker, bl.a. Rousseau och Voltaire. Voltaire ifrågasatte bland annat det faktum att kungen ansågs vara enväldig och ha fått sin makt ifrån Gud. Rousseau gick längre i sin kritik och skrev att eftersom kungen ”fått sin makt av folket” var han också ansvarig inför dem. Misskötte han sin uppgift borde man avsätta honom.
Den 2 maj - 8 juli 1789 lät kungen ta emot representanter för de tre stånden i Versailles. Man beslutade sig för att inte avsluta riksdagen förrän Frankrike fått en skriven författning. Under de följande veckorna skedde en slutlig sammanslagning av stånden och den 9 juli förklarade man sig som en konstitutionerande – d.v.s. grundlagsstiftande – nationalförsamling.
I större städer som t.ex. Paris hade medelklassen vuxit sig stark. De som levde i Paris vid den här tiden kallades borgare och av dem arbetade de flesta som hantverkare eller hade små butiker. Det fanns också en växande grupp av yrkesskickliga hantverkare. Missnöjet och oron spred sig allt mer – i synnerhet då priset på bröd steg radikalt mot slutet av 1780-talet. Orsaken var framför allt den svåra missväxten 1788 och 1789. De politiska händelserna i Versailles 2 maj-8 juli blev också en utlösande faktor och ledde till ökad politisk aktivitet i Paris.
I början av juli 1789 började rykten komma i svang om att kungen och adeln drog samman trupper för att kunna störta nationalförsamlingen. Den 14 juli samlades en stor folkmassa på ca 80 000 människor som tillsammans bestämde sig för att tåga till Bastiljen, det mest fruktade av kungens fängelser. Fängelseguvernören de Lunay vägrade till en början att ge efter för pöbelns krav, men tvingades till slut att kapitulera. Han mördades av pöbeln och huvudet höggs av för att kunna visas upp inför andra.
Oroligheterna i Paris och andra större städer samt på landsbygden fortsatte under hela sommaren. I städer som Strasbourg, Rouen och Lyon avsattes regeringen och istället tog revolutionärerna över makten. På landsbygden beväpnade sig bönderna av rädsla för anarki och plundring.
Dessa följen tog tillfället i akt och fördrev bl.a. godsägare från deras gods. I nationalförsamlingen fortsatte reformarbetet och deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs 26 augusti. Många av de feodala orättvisorna avskaffades, bl.a. livegenskapen. Revolutionens slagord blev ”frihet, jämlikhet och broderskap”.
Lagstiftarna var långt ifrån radikala extremister utan de försökte värna om både böndernas och godsägarnas rättigheter. Men många ansåg att reformarbetet gick alltför långsamt och i oktober marscherade en stor folkmassa med kvinnorna i täten till Versailles. De hämtade kungafamiljen och installerade dem i Tuilerierna. 1791 försökte kungafamiljen – likt många andra adelsfamiljer – fly från Frankrike. Flyktförsöket upptäcktes och de hämtades som fångar till Paris. 1793 anklagades kung Ludvig XVI för förräderi mot fosterlandet, dömdes och avrättades genom halshuggning. Även drottningen Marie Antoinette avrättades på samma sätt några månader senare. 1793 utropades Frankrike som republik.
Under åren 1793-1794 avrättades tusentals människor genom halshuggning i giljotinen. Även inom revolutionärernas egen grupp förekom det stora utrensningar. Inte minst advokaten Robespierre sade sig vilja företräda ”folkviljan” och gick oerhört hårt fram mot alla som var emot revolutionen. Totalt avrättades omkring 35 000 män och kvinnor. Ca 8% av offren var adelsmän, 6% präster och 14% förmögna borgare. Majoriteten av de avrättade var alltså arbetare och bönder. I juli 1794 blev Robespierre och 20 av hans anhängare oense med den övriga gruppen revolutionärer, de arresterades och man lät avrätta dem.
Under de följande åren tog militärer och storborgare över den politiska utvecklingen helt och hållet. Det övriga folket fick stå tillbaka medan andra intressen kämpade om makten. På sensommaren 1799 nådde den politiska krisen sin kulmen. Då tog Napoleon Bonaparte tillsammans med en liten grupp äldre politiker kommandot genom brumariekuppen (9-10 november). De störtade den gamla regimen och övertog makten revolutionen var slutligen till ända.
Historiska vändpunkter -
Franska revolutionen inleds
Filmhandledning
Filmens syfte är att:
