Nätverkskort
Denna lektion lär ut ett nätverkskorts grundläggandefunktioner
och hur de påverkar nätverkets prestanda. Den beskriver också
olika kabelanslutningar samt hur ett nätverkskort konfigureras.
Nätverkskortets roll
Nätverkskortet fungerar som en fysisk anslutning mellan dator och
kablar. Kortet installeras i expansionsbussen på varje dator och
server i nätverket. Nästan alla moderna nätverkskort skall
installeras i PCI-bussen, en liten vit kontakt på datorns moderkort.
Äldre kort installeras i den så kallade ISA-bussen. Efter det
att kortet har installerats kopplas kabeln till en av kortets kontakter
för att ansluta till resten av nätverket.
Nätverkskortet har som uppgift att utföra följande tre
operationer:
- Förbereda data för sändning på kabeln.
- Skicka data via kabeln till en annan dator.
- Kontrollera flödet av data mellan datorn och kabeln.
Nätverkskortet tar även emot signaler och översätter
det till data som datorns processor kan förstå.
Förberedelse av data
Innan data kan skickas över nätverket måste nätverkskortet
översätta det från en form som datorn kan förstå
till en annan form som kan skickas genom en nätverkskabel.
Data färdas i datorer genom ett antal parallella kanaler vilka kallas
bussar.
Parallell kommunikation innebär att data kan skickas i grupper i
stället för att skicka ett och ett tecken. På nätverkskabeln
måste däremot data skickas seriellt med en bit i taget. I denna
typ av kommunikation skickas data endast i en riktning vilket innebär
att en dator endera sänder eller tar emot data. Nätverkskortet
tar parallella data och översätter dessa till seriella data.
Detta görs genom att datorns digitala signaler omvandlas till elektriska
eller optiska impulser som kan färdas genom nätverkskabeln.
Den komponent som sköter översättningen heter Tranceiver
och finns på varje nätverkskort. Förutom att sända
och ta emot data måste nätverkskortet också ha en adress,
så att resten av nätverket kan skilja det från alla andra
kort på nätverket.
Nätverksadresser bestäms av en organisation som heter IEEE.
Dom delar ut block av adresser till företag som tillverkar nätverkskort.
Vid tillverkningen bränns dessa adresser in i en krets på nätverkskortet.
Tack vare detta får varje nätverkskort, och även dator,
en helt unik adress i nätverket. Denna adress kallas för nätverkskortets
MAC-adress.
Nätverkskort har ett par till funktioner vid förberedelsen av
data:
- Datorn och nätverkskortet måste kommunicera så att
data kan flyttas från datorn till kortet. De flesta nya nätverkskort
använder Direkt Minnes Åtkomst (DMA) vilket gör att
kortet kan kommunicera direkt med datorns RAM-minne.
- Nätverkskortet skickar förfrågningar efter data direkt
till datorn.
Datorns buss flyttar data från RAM-minnet till nätverkskortet.
Data kan ofta skickas snabbare än vad nätverkskortet klarar av.
Därför skickas data till kortets egen buffer (RAM) där det
lagras tillfälligt både vid sändning och mottagning av data.
Sändning och kontroll av data
Innan data skickas till mottagaren så sker en elektrisk dialog så
att båda sidor är överens om följande:
- Maximal storlek på datagrupperna (paketen) som skall skickas.
- Hur mycket som skall skickas.
- Tidsintervallen mellan varje sändning.
- Hur länge det skall väntas innan sändningen bekräftas.
- Hur mycket nätverkskorten kan hålla i sin buffer.
- Vilken hastighet som skall användas för sändningen.
Om ett nytt, avancerat nätverkskort skall kommunicera med ett äldre
så måste de det nya kortet justera sin hastighet så
att det andra kortet hinner med.
Varje kort skickar sina parametrar till det andra kortet, och först
när båda korten är överens kan de börja att skicka
och ta emot data.
Inställningar och Konfiguration
Nätverkskort har ofta parametrar som måste ställasin för
att allt skall fungera felfritt. På nyare kort som stöder Plug-and-Play
är detta inte nödvändigt så länge allt fungerar
som det skall. De vanligaste inställningarna är:
- Avbrottsförfrågan (IRQ).
- Base I/O port address.
- Base memory address.
- Transceiver.
Interrupt Request (IRQ)
IRQ är signaler som korten skickar till datorns processor med en förfrågan
om att få tillgång till den. Dessa signaler har olika prioriteter
så att processorn kan avgöra hur viktiga förfrågningarna
är.
Alla enheter i datorn måste använda olika IRQ så att de
inte processorn får flera förfrågningar samtidigt. Om detta
uppstår får vi något som kallas för en ”kollision”
vilket nästan alltid gör att de berörda enheterna inte fungerar
som de skall.
I de flesta fall används IRQ 5 (standard) eller IRQ 3 av nätverkskort,
men i nödfall kan även IRQ 10 & 11 användas.
Base I/O port
I/O-porten specificerar en kanal där data kan skickas mellan hårdvaruenheter
och datorns processor. Varje enhet i systemet måste ha en egen I/O-port
för att fungera felfritt. Adresserna anges i Hexa-decimal form, och
nätverkskort använder oftast 300-30F och 310-31F.
Base Memory Adress
Denna identifierar en adress i datorns RAM-minne som nätverkskortet
får använda som buffer för att lagra inkommande och utgående
data.
BMA för ett nätverkskort är ofta D8000. Som med IRQ och I/O-port
är det viktigt att adressen är ledig och inte används av
någon annan enhet. Tranceiver
Vissa kort har både intern och extern tranceiver vilket gör att
du måste bestämma vilken som skall användas. Detta görs
oftast genom en bygling på nätverkskortet eller genom ett program.
Anslutningar
Idag använder nästan alla nya nätverkskort PCI-bussen för
anslutning till datorn, men ISA/EISA-bussen finns fortfarande kvar på
vissa kort.
Följande 3 kontakter används för att ansluta till nätverkskabeln:
- BNC Connector
Används för att ansluta till Thinnet-kablar.
- AUI
15-pinnars kontakt för anslutning av Thicknet-kabel.
- RJ-45
TP-kablar, UTP och STP, använder denna port för att ansluta
till nätverkskortet.
©Copyright: Lars Sjunnevik |