För 4,6 miljarder år sedan inträffade The Big Bang, den stora smällen. Enligt den moderna naturvetenskapens ståndpunkt skapades jorden då. Enligt bibeln däremot skapades människan och världen för ca 6000 år sedan. En sådan bokstavstrogen tolkning av bibelns skapelseberättelse hävdas nuförtiden endast av fundamentalister. I förhållande till vår planets långa historia upptar människans historia en mycket kort period. Även om man räknar med de allra äldsta människorna som levde för mer än två miljoner år sedan utgör den inte mer än c:a 0,0005 eller en halv promille av den tid som jorden funnits. Ännu kortare blir den om man bara räknar med den tid som mänskliga civilisationer funnits - c:a 10000 år - då sjunker siffran till 0,000001 (en milliondel)! I litteraturen och konsten har många försök gjorts att, i enlighet med bibelns skapelseberättelse , återskapa en bild av hur de första människorna levde - se bland annat tavlan Jorden eller det jordiska paradiset. Numera råder dock en mindre romantisk syn på människans första tid.
Det som kännetecknar människan är alltså bland annat en större kommunikativ förmåga. Visserligen meddelar sig även djuren med varandra (och ibland på ett häpnadsväckande effektivt sätt) men genom talet och skriften fick människan ett oerhört överläge i "kampen om tillvaron". Redan talet gav människan radikalt större möjligheter att klara sig och till exempel skydda sig mot de stora rovdjuren. Det är ej klarlagt när människorna började utveckla talet, möjligen skedde det under Homo erectus tid (se nedan). Skriften, som kom så sent som för ca 5000 år sedan ökade på människans försprång rejält. Därefter har kommunikationsmetoderna nått ytterst avancerade former så att vi idag till exempel på en sekund kan skicka meddelanden via datorn till andra sidan jordklotet(1). Genom talet, skriften, boktryckarkonsten m.fl. kommunikationstekniker har människan fått möjlighet att bevara och vidareföra viktiga nya kunskaper och erfarenheter till senare generationer. Detta är en av förutsättningarna för den ständigt ökande takten i den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. SammanfattningPå tidslinjen nedan skulle människans historia börja längst ut på yttersta kanten till höger och vår tid på jorden skulle uppta endast ca en halv tusendel av hela linjen! Först för omkring 250 miljoner år sedan började växter utvecklas. Efter ytterligare drygt hundra miljoner år gjorde däggdjuren entré och för 20 miljoner år sedan levde de första människoaporna.
Neanderthalarna sammanlevde ett tag i Europa med Homo sapiens men de dog ut ca 40000 år f.Kr. Varför vet man ej men kvar blev bara den art som alla nu levande människor tillhör, Homo sapiens sapiens d.v.s. den medvetna människan (människan som "vet att hon vet"(2). Denna människoart kallas också, efter en fyndort, Cro Magnon människan. (Bilden ovan: Australopithecus boisei, en art som levde för ca
2 miljoner år sedan och anses vara ett mellanled mellan människoapa och
människa. En annan representant för detta släkte av australopitheciner var
den mer omtalade Lucy).
Det ska tilläggas att vår egen art kallas egentligen Homo sapiens, sapiens - människan som vet att hon vet, dvs den medvetna människan. Homo sapiens, sapiens var fullt utvecklad omkring 50000 f. Kr.
Sidans topp
Den äldre stenåldern upptar mer än 99,5 procent av människans historia. Under denna långa period - från ca 2,3 milj. år sedan till dess att den senaste istiden börjar ta slut för c:a 12000 år sedan - förändrades levnadsvillkoren mycket långsamt. Sten var det viktigaste materialet för tillverkningen av redskap och vapen. I början av perioden var dessa mycket enkla och primitiva. Stenar hackades och slogs så att de fick vassa kanter och kunde användas för olika ändamål. Mot slutet av perioden gjorde man relativt effektiva stenyxor.
Från ungefär samma tid börjar mer kulturella spår visa sig i form av målningar på grottväggar. Sådana grottmålningar har man framför allt funnit i Sydfrankrike och Spanien. Under den så kallade jordbruksrevolutionen blir människorna bofasta bönder. Den yngre stenåldern eller bondestenåldern gör sitt intåg(4). Under bondestenåldern utvecklas så småningom metallhanteringen. Bronsåldern tar vid i slutet av 3000-talet f.Kr.
Sidans topp
Ungefär samtidigt som bronsåldern inleds på några platser i Främre Orienten uppfinner man där också skriften, först i Mesopotamien och något senare i Egypten. Den förhistoriska tiden - d.v.s. den tid varifrån vi saknar skriftliga källor - går mot sitt slut och den historiska tiden börjar. Allteftersom skriftspråket införs i andra delar av världen inträder den historiska tiden även där. Metallhanteringen tar ett stort steg framåt i och med att man utvecklar konsten att bearbeta järn. Detta inträffar på några platser i Mellanöstern omkring 1400-1200 f.kr. I Grekland börjar järnåldern omkring 1100 f.Kr. och i Sverige omkring 500 f.kr.
I Sverige höll isen sitt grepp fram till för ungefär 10000 år sedan. Jägarstenåldern varade i Sverige fram till omkring 4200 f.Kr. då jordbruket och med den den yngre bondestenåldern kommer till Sverige (först i den södra delen av landet). Bronsåldern börjar här omkring 1800 f.Kr. och järnåldern omkring 500 f.kr. I Sverige börjar den historiska tiden först omkring 1050 e. Kr. Då har alltså redan järnåldern avslutats i vårt land(5). Med forntid menar man ofta detsamma som förhistorisk tid. I Egypten och Mesopotamien har den historiska tiden visserligen inletts med skriftspråkets uppkomst omkring 3000 f.kr. men dessa flodkulturer brukar man ändå, som en övergångsperiod, räkna till forntiden då de skriftliga källorna, framför allt för de äldre perioderna, trots allt är mycket bristfälliga och inte kan bilda underlag för en mer sammanhängande och grundlig historisk framställning. Här skiftar dock de kronologiska begreppen en aning. Åtminstone för den senare delen av flodkulturernas epok används ibland uttrycket den orientaliska antiken. Sidans topp
Människans äldsta historia är ofantligt avlägsen för oss. Trots det upptar den bara en liten bråkdel av jordens historia. Ser vi endast tillbaka till den tid då människan lämnade forntiden bakom sig och gick in i den historiska tiden tycks detta också ligga enormt avlägset. Människorna som då levde i t.ex. det gamla Mesopotamien eller Egypten skiljde sig också onekligen oerhört från oss nutidsmänniskor. Man kan dock göra den intressanta och lärorika reflexionen att vi människor idag fysiskt sett egentligen inte skiljer sig alls från forntidsmänniskan så som hon såg ut när hon var en färdigutvecklad homo sapiens för så där en 40000 år sedan. De skillnader som finns beror sålunda inte på biologiska olikheter utan på den kulturella utvecklingen. Det är därför viktigt att påpeka att människan som en biologisk varelse utvecklats under livsvillkor som under mycket lång tid inte förändrades nämnvärt. Det är dessa livsvillkor som vi biologiskt sett anpassats till. Den kulturella utvecklingen har däremot, under den relativt sett mycket korta tid som förflutit framför allt under de senaste århundradena, gått i ett rasande tempo. Vad innebär detta, att vi biologiskt formats och anpassats till förhållanden som sedan länge till största delen inte längre gäller? Att vi så att säga är programmerade för att leva i en helt annan tillvaro än den högteknologiska nutiden!
Några viktiga förändringar i levnadssättet kan iakttas redan vid forntidens slut i samband med den agrara utvecklingen(6). Såväl skriftliga källor som arkeologiska fynd av vapen tyder på att samhällena blev mer krigiska. De vapen som dominerade ända fram till krutets införande (i Europa så sent som på 1300-talet) hade utvecklats redan under yngre stenålderns slut och bronsålderns början. Vad denna mer aggresssiva inställning berodde på är svårt att avgöra men det ligger väl nära tillhands att det, vid denna tid uppkommande mer organiserade samhället också ledde till större konkurrens mellan olika samhällen. Civilisationen hade och har får man väl tillägga sitt pris. Tillsammans med konst, litteratur, vetenskap m.fl. mänskliga landvinningar kom krigen i allt större skala. En annan följd av jordbrukets införande, närmare bestämt övergången från svedjejordbruk till trädesbruk, var sannolikt att förhållandena mellan könen ändrades, till nackdel för kvinnorna förmodar man. När man började plöja jorden med årder eller plog, vilket var mer fysiskt betungande, blev det som resultat en tydligare arbetsdelning. Mannen fick ta hand om det tunga jordbruksarbetet medan kvinnorna mer hänvisades till hemarbete. Sidans toppLÄNKAR OCH FÖRDJUPNINGThe Long Foreground: Human
Prehistory (Washington State University) Till detta avsnitt finns också två fördjupningstexter (Lars Hammaréns historiesida):
Sidans toppKOMMENTARER1) Vad var det då som ursprungligen skiljde ut människan från djuren eller närmare bestämt aporna? Det finns två huvudsakliga kriterier (=kännetecken) på vad en människa är till skillnad från en människoapa. Det ena är den upprättgående gången. Det andra är förmågan att tillverka, använda och bära med sig redskap och vapen. Det senare kom med Homo habilis. Det förra kom egentligen successivt redan med de så kallade förmänniskorna d.v.s. Australopethicinerna. En tidigg sådan förmänniska var "Lucy", ett skelett av en ca 120 cm lång kvinna som hittades i Etiopien 1974. Lucy levde för ca år 3 miljoner år sedan. Tillbaka2) Homo sapiens, den vetande människan, utvecklades troligen i Afrika för ca 200000 år sedan. Homo sapiens, sapiens uppstod för ca 40000 år sedan som det färdigutvecklade resultatet av Homo sapiens. Andra då levande människor var Homo sapiens neanderthalensis som dock av någon anledning dog ut, kanske för att de ej klarade sig i konkurrensen med vår art. Tillbaka3) Tiden mellan den senaste istidens slut (c:a 12000 f.kr.) och jordbrukets införande. Tillbaka4) Detta sker tidigast i Mesopotamien för c:a 10-11000 år sedan. Mesopotamien kallas också tvåflodslandet eller landet mellan floderna (Eufrat och Tigris) d.v.s ungefär dagens Irak. Det var i dessa trakter, den s.k. bördiga halvmånen som jordbruket först började utvecklas på allvar för ca 10-12000 år sedan. Mer om detta i fördjupningsdelarna "Människans utveckling" och "Jordbruksrevolutionen". I Sverige börjar bondestenåldern c:a 4200 f.kr. Se "Sverige under forntiden". Tillbaka5) Järnåldern i Sverige delas i sin tur upp i äldre järnålder (omkring 500 f.Kr. - år 0) och yngre järnålder (omkring år 0 - ca 1050). Den sista delen av järnåldern kallas vikingatid ( från omkring 800 - 1050). Tillbaka6) Agrar = har med jordbruk att göra. TillbakaSidans toppBILDERApa eller tidig människa ? (Arkeologiska
museet, Barcelona. Foto: förf.)
|