Sonatform

Sonat, stråkkvartett och symfoni var de viktigaste instrumentala kompositionsformerna. De var alla flersatsiga (hade flera delar). Den största och sista satsen var oftast skriven i sonatform. Sonatformen innebär att tonsättaren presenterar två olika kontrasterande temata som sen ligger till grund för resten av satsen. Huvudtemat är ofta kraftfullt medan sidotemat är vekare. Utvecklingen av dessa två teman är sonatformens huvudidé.

Pianot

Cembalon började bli gammalmodig i slutet av 1700-talet. Den nya uppfinning som tog cembalons plats var pianot. På pianot kunde man spela både hårt och mjukt och när järnramen hade uppfunnits på 1800-talet kunde man spela mycket starkare än vad det hade varit möjligt att göra på en cembalo. Ordet piano kommer från dess ursprungliga namn gravecembalo col piano e forte alltså en cembalo som man kunde spela svagt (piano) och starkt (forte) på. 

 Den politiska historien vid 1700-talets slut handlar mycket om vad som pågick i Frankrike. Musikhistoriskt var Tyskland och Österrike viktiga centrum. Här levde och verkade tidens största tonsättarnamn.

Den här snabbkursen ska titta lite närmare på vad som pågick i musikhistorien just under revolutions- och Napoleontiden.

Denna intressanta tid utgör i musikhistorien övergången mellan de perioder som kallas wienklassicismen och romantiken. Den musikhistoriska period som kallas klassicismen brukar räknas ungefär mellan åren 1750 och 1825, men gränserna är väldigt lösa. Eftersom staden Wien i Österrike var den tidens stora musikaliska huvudstad i Europa kallas perioden även för Wienklassicism. Tidens fyra största tonsättare, Haydn, Mozart, Beethoven och Schubert levde alla större delen av sina liv i just Wien.

Ett musikaliskt kännetecken är till exempel att musiken ofta är uppbyggd kring en framträdande melodistämma med övriga stämmor som ackompanjemang. Större verk i flera satser blev vanligt, där olika sinnesstämningar skulle gestaltas i musiken och ställas i kontrast till varandra i verkets olika delar. Det var fortfarande mest adeln och rika borgare som kunde ha tillgång till musiken, men ett konsertliv även för ”vanligt folk” började ta fart.