Att skriva på kommando

Ingen kräver ju av dig att du ska uttrycka dig perfekt och tala grammatiskt korrekt, utan att staka dig, när du håller ett oförberett tal.

Samma sak bör gälla skrivandet. Ingen förväntar sig att du ska prestera färdiga diktsamlingar eller felfria artiklar utan att förbereda dig.

Uppsatskrivningar i aulan i all ära. Du vet hur det går till, eller hur?

Du sätter dig i aulan. En lärare delar ut en massa pappersark som du förväntas fylla men med vad vet du inte till en början. Ämnet ska snart delas ut. Alla sitter på plats. Vänta lite! Klockan är inte prick åtta ännu. Så kommer det.

Nu idag, måndag den 14 september, mellan klockan 8.00 och 12.00 ska du skriva en uppsats med rubriken "Kärlekens olika ansikten".

Några sätter igång redan kl. 8.01.

Du tittar dig omkring. Inspiration från dessa väggar? Vill ha inspiration!

Det är något högtidligt med aulaskrivningar. Det måste kanske upplevas någon gång men faktum är att du på din arbetsplats, eller i dina studier behöver och kommer att få förberedelsetid. Du måste läsa in material, jämföra texter i ämnet och sedan skriva ett utkast med dina idéer på. Om du har möjlighet, ber du kollegor eller andra människor i din närhet att läsa och kommentera det du skriver. Skrivandet är ju inte en produkt utan snarast en process. Det nationella provet som ges i B-kursen är ju utformat så att du får ett texthäfte ett par veckor före provdatum. Du får också tillfälle att tillsammans med läraren och dina kamrater diskutera innehållet i häftet. Vid skrivtillfället får du ta med dig texthäftet.

Det är meningen att du ska utveckla ditt skrivande och det gör du också om du jobbar med det.