Sedan 1994 har vi i Sverige haft sju, mer eller mindre etablerade riksdagspartier. I USA finns det endast två partier av större politisk betydelse. I vissa länder är bara ett parti tillåtet. Hur ett lands partisystem ser ut beror mycket på vilket valsystem som tillämpas.
 |
Enpartisystem Före detta koloniala stater, t.ex. Kenya, Tanzania och Zambia, övergick till enpartisystem efter en period präglad av starka politiska och etniska motsättningar. Man resonerade som så att landet inte hade råd att splittra folket under uppbyggnaden, utan istället skulle ett parti verka för en fredlig utveckling och klara landets överlevnadsbehov. I dag ser vi hur demokratiseringsprocessen medfört att två- eller flerpartisystem utvecklas världen över, både i Östeuropa och i Tredje världen. |
| Tvåpartisystem Ett land som tillämpar majoritetsval tenderar att domineras av två eller få partier. Det ger en grov bild av det allmänna åsiktsläget i landet. Väljare kan rösta på ett av de större, etablerade partierna trots att det inte känns helt "rätt", eftersom en röst på ett litet parti kan "försvinna" i valsystemets mekanismer. Majoritetsval främjar stora, etablerade partier. Tillämpas majoritetsval blir valutslaget ofta tydligt och regeringsbildning kan bli lättare än om landet tillämpar proportionella val. Tvåpartisystem ser vi bland annat i USA och Storbritannien. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Flerpartisystem I länder med flerpartistruktur tillämpas ofta proportionella val. I praktiken innebär det att fler partier konkurrerar om makten. Tendensen att rösta "taktiskt" - att lägga sin röst på ett etablerat parti - är mindre i länder med flerpartistruktur. Problemet med proportionella val och flerpartisystem kan vara att inget parti får egen majoritet vilket försvårar regeringsbildningen. Regeringen kan få svårt att driva en tydlig politik om den inte har starkt stöd i parlamentet. Sverige är ett av många länder som har ett flerpartisystem. |
 |
||
