Stilfigurer

Författaren Marcel Proust beskriver en minnesbild på ett mycket målande sätt:

Och liksom japanerna roar sig med att i en porslinsskål fylld med vatten doppa små pappersbitar som ser alldeles likadana ut men som så snart de fuktats av vattnet vidgar sig, vänder ut och in på sig, får färg, blir olika varandra och klart och tydligt formar sig till blommor, hus och människor - på samma sätt framsprang nu alla blommorna i vår trädgård och i Swanns park, näckrosorna i Vivonne, invånarna i staden och deras små hus, kyrkan och hela Combray med dess omgivningar.

Ur Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt". Översättning Gunnel Vallqvist.

Proust liknar/jämför sin minnesbild med något annat, nämligen med japanernas papperskonst. Sådana jämförelser kallas liknelser och är ett slags stilfigur.

Det finns också liknelser som du använder i vardagligt tal, så som: "glad som en lärka" och "arg som ett bi". Kan du några fler? Denna sortens liknelser har blivit för vanliga och utslitna för att kunna tillföra något i en beskrivning. Bättre då att hitta på en egen variant som: "De grälade som Carl Lidbom och Anders Björk i konstitutionsutskottet".

Metaforer är ett annat bra hjälpmedel för att åskådliggöra det man beskriver. Metaforen fungerar som liknelsen men utan "som"/"liksom". Istället för att skriva: "korvkiosken i Fredhäll är som en magnet för poliserna vid lunchtid" skriver du "korvkiosken i Fredhäll, en magnet för poliserna vid lunchtid".

Metaforen är kanske den vanligaste typen av bildspråk. Ett målande ord används för ett annat ord som inte bokstavligen har samma betydelse:

"Vilken kalldusch!" (kalldusch för chock)

"En eld brann inom mig" (eld för kärlek)

Budskapet blir tydligt och synligt för läsaren.