Rimkrönikor och ballader

Förutom lagtexter skrivs också rimkrönikor och ballader under medeltiden. Rimkrönikor är berättelser på vers som handlar om verkliga personer och historiska händelser. De är oftast vinklade till huvudpersonens fördel. En av de mest kända krönikorna är Erikskrönikan. Den skrevs antagligen på 1320-talet och tar upp över ett sekels svensk historia men den okände författaren beskriver det som om han varit med och sett allt med egna ögon.

Balladen är en annan form av versberättelse (och alltså inte i detta fall en lugn rocklåt). Den framfördes som en dansvisa där en försångare sjöng själva versen och alla andra sjöng refrängen eller omkvädet som det kallades, medan de dansade. Det var mycket långa sånger och danser och det repeterande inslagen ger efter ett tags dansande och sjungande nästan en tranceliknande känsla av samhörighet att jämföra med rave och vissa kulturers religiösa danser.

En av de populäraste balladerna är den om Ebbe Skammelsson:

Ebbe lämnar sin hemstad och käresta för att tjäna ihop pengar så att han ska få gifta sig med sin lilla Lucie. Hon lovar att hon ska vänta på honom medan han är borta men eftersom han dröjer gifter hon sig med hans bror. Ebbe får reda på det och rider som en galning och kommer fram på bröllopsdagen. Brodern har gift sig med Lucie. Ebbes vrede och förtvivlan vet inga gränser och han går bärsärkargång i hemstaden. Ingen går säker, inte ens föräldrarna. Omkvädet: "Förty träder Ebbe Skammelsson så mången vill stig" sammanfattar Ebbes misslyckande.

Personerna som beskrivs i balladen är mycket stereotypa. Kvinnorna är vackra och jungfruliga. Männen är stolta och starka. Det finns inget utrymme för långa beskrivningar och mycket får läsaren/lyssnaren tolka in själv.