1918 besegrades Österrike-Ungern
och Tyskland. Med stöd av de segrande allierade makterna, grundades en
ny jugoslavisk stat. I den nya staten ingick Serbien, Makedonien, Kroatien,
Krain, södra Kärnten (del av Österrike) och södra Ungern. Detta blev Jugoslavien.
Huvudstaden var Belgrad och Serbien var den starkaste ”delstaten”. Ett
missnöje mot det starka serbiska inflytandet uppstod, till exempel mot den serbiska
kungen som fungerade som diktator.
1941 invaderade Tyskland
Jugoslavien. Kungen (Peter II) flydde utomlands. Tyskar och Italienare
upprättade en kroatisk fascistisk regim, den så kallade Ustasja. Den bekämpades
av två olika gerillarörelser: Chetniks som ville återupprätta Serbien
(kungadömet) och Partisanerna under kommunistledaren Josip Broz
Tito.
Tito var son till
en kroatisk bonde och en slovensk kvinna. Han var låssmed och mekaniker
och hade varit med i röda armén i Sovjet.
Chetniks drog
sig för att ta upp kampen mot Tyskland. Den tyska taktiken var stenhård.
100 civila dödades för varje dödad tysk soldat. Tito tog upp kampen
och fick därmed hatet mot tyskarna att bli till stöd för partisanerna.
Det förekom också strider mellan partisaner och Chetniks.
1944 ryckte Sovjetunionen
in från nordost och tillsammans med partisanerna befriades landet. Partisanerna
fortsatte fram till 1945 då man nådde kontroll över landet. Tito blev
ledare med en regering som bestod av kommunister. Förebilden var Sovjet.
En femårsplan upprättades för landets industrialisering och jordbrukets
kollektivisering. Planen var ett mäktigt arbete som i sin pappersform
vägde 1360 kg. Jugoslavien bestod av sex delrepubliker med en sammanlagd
befolkning på drygt 20 miljoner.
| Serbien |
9,3 miljoner
inv |
| Kroatien |
4,6 miljoner
inv |
| Bosnien-Hercegovina |
4,1 miljoner
inv |
| Makedonien |
1,9 miljoner
inv |
| Slovenien |
1,9 miljoner
inv |
| Montenegro |
0,6 miljoner
inv |
Stalin vände sig
emellertid mot industriplanerna. Han ville också ha kontroll över den
jugoslaviska armén. Tito vägrade och det ledde till en brytning 1948.
Jugoslavien närmade sig väst och fick där stora lån. Det var svårt att
få ordning på ekonomin och klyftorna mellan olika delar av Jugoslavien
ökade. De områden som utvecklades snabbast var Slovenien och Kroatien
medan Serbien och Montenegro inte nådde samma ekonomiska resultat. Resultatet
blev att de rikaste områdena krävde större självständighet. 1974 skrevs
en ny författning som gav ökat självstyre i de olika provinserna.
1980 dog Tito. En
period med roterande presidentskap inleddes. Det innebar att delrepublikerna
turades om att inneha presidentskapet 1 år i taget. Jugoslavien framstod
allt mindre som ett enhetligt land. Samtidigt var de ekonomiska problemen
stora med stora lån och en mycket hög inflation. Mot slutet av 80-talet
var inflationen 2000-3000 % per år.
Kosovo var ett
problemområde. Kosovo var en del av Serbien med en stor och växande
albansk befolkning. Fattigdomen var här stor och arbetslösheten hög.
Här fanns också en serbisk minoritet. Den serbiske presidenten Slobodan
Milosevic gick 1987 till hårt angrepp mot Kosovo. Han arrangerade demonstrationer
till stöd för den serbiska minoriteten i Kosovo. Han fick också Montenegros
president att avgå och kunde sätta in egna anhängare i styret av Montenegro.
Serbien sågs nu
som ett hot av Kroatien och Slovenien. De krävde ökat självbestämmande.
1989 kollapsade kommunismen i hela östra Europa. Berlinmuren föll. Kraven
ökade på fria val också i Jugoslavien. 1990 föll kommunistpartiet samman.
Vid partikongressen rådde fullständigt kaos. 1990 hölls val i samtliga
delrepubliker. I Kroatien och Slovenien vann högerpartier. I Serbien
och Montenegro segrade Milosevic stort. Valen visade att nationalismen
hade vunnit medan tron på Jugoslavien som ett enhetligt land hade förlorat.
1991 förklarar
sig Kroatien, Slovenien och Makedonien självständiga och följande år
följde Bosnien-Hercegovina efter. I dessa fyra republiker hölls folkomröstningar
för att försäkra sig om folkets stöd till självständigheten.
| Nya
stater bildas - konflikt |
|
Milosevic hävdade
att självständighetsförsöken var olagliga. Serbien ryckte in i Slovenien.
Här mötte man mycket hårt motstånd och backade. Kroatien var emellertid
ett större problem för Serbien. 10 % av befolkningen i Kroatien var serber,
huvudsakligen bosatta i Krajina. Krajina höll en egen folkomröstning och
beslutade att lämna Kroatien och ansluta sig till Serbien.
Kroatien stod
emellertid fast vid sina gränser. Serbien krävde Krajina (30 % av Kroatien)
och gick till anfall. Kroatien hade ingen armé och tvingades till stora
förluster och en stor förstörelse. Man tvingades gå med på eld upphör
och man fick lämna ifrån sig området. I det nyvunna området genomfördes
nu en grym etnisk rensning.
I Bosnien Hercegovina
levde en blandad befolkning bestående av kroater, serber och muslimer.
1992 utropade man sin självständighet, något som serberna inte kunde
acceptera. Serberna planerade en serbisk stat i Bosnien som skulle omfatta
2/3 av landområdet. De började ta kontroll över området vilket ledde
till fullt krig. Serberna leddes här av den bosnienserbiske ledaren
Karadzic. Serberna hade stora framgångar och så småningom ryckte den
kroatiska armén in. Nu hade kroaterna utrustats med franska, sydafrikanska
och argentiska vapen.
1991 erkändes
Kroatien och Slovenien som självständiga stater av EG:s medlemsländer.
En FN-styrka sattes in i serbiskt ockuperat område i Kroatien. Detta
misslyckades totalt. Serberna ignorerade FN totalt. Handelssanktioner
sattes in mot Serbien. Dessa fick ingen större effekt. FN sände mat
till Sarajevo vilket också det misslyckades.
Så småningom skedde
en delning av Bosnien-Hercegovina och man nådde ett fredsavtal. Nato
leder de så kallade Iforstyrkorna som ska garantera freden.
Fortfarande är
emellertid spänningarna i det forna Jugoslavien stora. De enorma grymheterna
och de etniska utrensningar som gjorts har skapat stora sår som det
är svårt att glömma. I och med uppdelningen av landet och etnisk folkomflyttning
kommer gränsområdena att utsättas för stark spänning under lång tid
framöver. Ett särskilt problem blev återigen Kosovo som fortfarande
ingår i det som återstår av Jugoslavien (Serbien och Montenegro). Här
bestod befolkningen till stor del av albaner och kraven på ökad självständighet
och ett närmande till Albanien växte. Serbien svarade med våldsam grymhet
och en etnisk utrensningsperiod inleddes med stora flyktingströmmar
som följd. USA gick in och bombade Kosovo och även Serbien med full
kraft. Infrastrukturen slogs helt ut och när nu människor återvänder
så är det till ett land i stor misär.
Senast
updaterat 06/03/16 14:59