Den europeiska expansionen

Från att nästan enbart ha uppehållit sig på den europeiska kontinenten kom europeerna i och med upptäcktsfärderna i kontakt med många olika folk. Utifrån europeiska mått växte världen.

	Nordafrika blev koloniserat redan under fenicierna och grekernas tid. Därefter tog romarna och slutligen araberna över.
	Östafrika bestod av några stadsstater.
	Central- och Sydafrika var uppdelat i olika stammar, med mer eller mindre fasta statsbildningar.

Medelhavet utgjorde den naturliga handelsvägen mellan öst och väst, syd och nord. På olika karavanvägar hade handelsvaror färdats från västeuropa till Orienten. Stora handelsstäder hade växt upp framförallt i norra Italien, till exmpel Venedig, Genua och Florens. Därifrån skeppades varor vidare till övriga Europa, dels med handelsfartyg men även landvägen över alperna och därefter via floderna till norra Europa.

På 1300-talet växte Osmanska riket (Turkiet) fram som en stormakt i Mindre Asien och därmed stängdes vägarna till öst för alla kristna. Europeerna hamnade i ett beroendeförhållande till araberna. De fick betala tull för att bedriva handel österut. Detta ledde till att de ville finna nya vägar att ta sig främst till Indien. Tanken var att segla runt Afrika för att ta sig dit. Handel med Afrikas västkust hade skett redan under medeltiden.

Ta reda på: När Afrikas sydspets upptäcktes och när den rundades och när sjövägen till Indien upptäcktes.

Synen på jordens utseende hade också börjat att förändras vid medeltidens slut. Om astronomerna hade rätt och jorden var rund innebar det att man skulle kunna segla västerut från Spanien/Portugal för att komma till Indien. Ingen visste riktigt hur jorden såg ut. Man hade ingen tanke på att en ny kontinent skulle kunna finnas västerut.

När Columbus flotta, år 1492, seglade västerut för att ta sig till Indien trodde han att målet nåtts när den landsteg på Cuba och Haiti, därav namnet Västindiska ögruppen.

Att det var en ny kontinent förstod man först i början av 1500-talet. Det var en florentinare vid namn Americo Vespucci som påstod detta. Detta bekräftades när européerna rundade Sydamerikas sydspets och nådde Stilla havet. Den nya kontinenten uppkallades efter denne florentinare.

Ta reda på: När Sydamerikas sydspets rundades och när den första världsomseglingen genomfördes.

Handeln med de nya kontinenterna innebar att marknaden flyttades från norra medlhavsområdet ut mot Lissabon och Cadiz vid Atlantkusten. Så småningom förskjöts knutpunkten för handeln upp till Nerderländerna.

Drivkrafterna för upptäcktsresorna var både nyfikenhet och girighet. Europeiska kungar behövde öka sina skatteintäkter. Det kunde man göra genom erövringar av nya områden. För den ursprungliga befolkningen var ofta erövringarna en ren katastrof. Mellan- och Sydamerikas befolkningar minskade mycket kraftigt sedan de europeiska erövrarna kommit. Indianbefolkningen i början av 1600-talet var ca 1/10 av den befolkning som funnits hundra år tidigare. Européerna gick hårt fram och arbetsförhållandena för den arbetskraft man använde var rent omänskliga. Men det var ändå inte det som fick indianbefolkningen att minska så kraftigt. Tillbakagången berodde istället på att européerna förde med sig smittsamma sjukdomar som drabbade indianerna hårt. Det var smittkoppor, malaria och gula febern.

Senast updaterat 06/03/14 11:04