Har Du funderat på vad luften Du andas egentligen innehåller?

I luften finns förutom kväve, syre och koldioxid också flera ädelgaser som inte deltar i något kretslopp med levande varelser. Som framgår av namnet reagerar de inte eller påverkar oss. Jo, det finns ett undantag: radon, som är en radioaktiv gas.

Radioaktiva ämnen har atomer vars kärnor faller sönder och bildar mindre atomkärnor, alltså andra grundämnen. En bråkdel av massan blir strålning och värme. 

Har Du funderat över varför det är varmt i jordens inre? Jo, värmen kommer just från sönderfall av radioaktiva ämnen, som finns där naturligt. Vi kan utnyttja jordvärmen, den geotermiska energin.

Vi har lärt oss att styra sönderfallet av atomer. Det utnyttjas i kärnkraftverk, där värmen tas till vara.

Radioaktiva ämnen sprids med luften eller vattnet. Vinden sprider ämnena snabbast. Nerfallet på marken ger de största doserna som når människor. I sjöar har förorening av radioaktiva ämnen uppmätts, men inte i hav, där utspädningen blir alltför stor.

Utom de radioaktiva ämnen som finns i naturen, har människan skapat nya källor: olyckor i kärnkraftverk, provsprängningar av bomber och utsläpp från upparbetning av avfall från kärnkraftverk. Det handlar om radioaktiva isotoper (former) av till exempel jod och cesium som inte finns i naturen. De sprids på samma sätt som naturliga radioaktiva ämnen. Strålningen från naturlig och "man made" radioaktivitet summeras!

Strålningen "klingar av", det vill säga minskar i takt med att de radioaktiva atomerna faller sönder och därmed minskar i antal. Man brukar tala om halveringstid.

Varje radioaktivt ämne har en karaktäristisk halveringstid. Den varierar från bråkdelar av sekunder till tusentals år. För cesium-137 är halveringstiden ca 30 år och för cesium-134 ca två år. Det betyder att efter 30 år har hälften av atomerna i cesium-137 fallit sönder i andra ämnen och samtidigt avgett beta- och gammastrålning. För cesium-134 tar det bara två år innan antalet halverats.

Människor och djur får i sig en blandning av cesiumisotoper, som dels faller sönder, dels lämnar kroppen med urinen eftersom cesiumjoner är lösliga i vatten. För vuxna människor tar det ca 100 dagar, för husdjur 15-30 dagar innan hälften av cesiumjonerna försvunnit ur kroppen. Man talar om en biologisk halveringstid och den är olika för olika arter.

Strålningen från radioaktiva ämnen är joniserande, det vill säga den har tillräckligt hög energi för att elektroner skall lossna från de atomer som träffas. DNA-molekylerna skadas. När celler sedan ska dela sig, dör de eller också "repareras" DNA. Strålningen orsakar fler mutationer än normalt.

Om reparationen inte blir perfekt får cellerna ändrade egenskaper och cancer kan utvecklas. Risken ökar med stråldosen. Skadas könsceller påverkas nästa generation.

När människor och djur får tillskott av strålning från radioaktivt nerfall kan man beräkna hur många fler dödsfall i cancer som kommer att inträffa. Dödsfallen fördelar sig över 50 år eftersom olika cancerformer utvecklas olika fort.

Blir stråldoserna mycket höga, dör cellerna efter några dygn. Den drabbade vävnaden dör eller personen drabbas akut av strålsjuka (blir illamående, visar olika förgiftningssymptom och kan dö).

Liksom andra ämnen ackumuleras de radioaktiva i näringskedjorna. Radioaktivt cesium tas upp av växter och särskilt av svamp. Efter olyckan i Tjernobyl 1986 har höga halter uppmätts i kött och mjölk, särskilt under goda svampår (1988, 1997).