Överallt omkring oss i naturen är det fullt av liv och rörelse! Titta dig omkring och du kan upptäcka spåren efter skogsmöss, eller kanske en myrstack? I filmerna får du möta några vanliga svenska djur, men även några mer exotiska. Varje avsnitt är ca 4-5 minuter långt.

Denna film låter dig möta:  

1. 1. Huggormen.  
2. 2. Bönsyrsan.  
3. 3. Trädgrodan.  
4. 4. Ödlesnoken.  
5. 5. Skogsmusen.  
6. 6. Den röda skogsmyran.

Diskussionsfrågor

1. Vad kallas det när en orm byter hud? 
2. Hur gör huggormen för att fånga sitt byte? 
3. Beskriv hur bönsyrsor gör när de växer, för att få plats i sitt skal. 
4. Hur gör en bönsyrsa för att skrämmas? 
5. Hur gör en trädgroda för att gömma sig från fiender? 
6. Hur gör hanarna när de vill imponera på en hona? 
7. Ge några exempel på vad trädgrodor gillar att äta. 
8. Vad gillar ödlesnokar att äta? 
9. Nämn minst en fiende till ödlesnoken. 
10. Hur gör skogsmusen för att få sitt bo varmt? 
11. Vad gillar en skogsmus att äta? 
12. Hur många gånger per år kan en mus få ungar (på ett ungefär)? 
13. Ungefär hur många röda skogsmyror kan leva i en stack? 
14. Ge några exempel på olika uppgifter olika myror behöver sköta i stacken. 
15. Vad är honungsdagg för någonting?

________________________________________________________________________

Ordlista

• Honungsdagg - klibbigt, sockerrikt sekret som utsöndras av till exempel bladlöss. 

• Kväkande - grodlätet hanen använder för att locka till sig honor. 

• Parning – när en hona befruktas av en hanne. 

• Revir - område som försvaras av ett eller andra djur mot andra djur. 

• Rovdjur – djur som äter andra djur. 

• Vinterdvala - när däggdjur sänker sin kroppstemperatur och ämnesomsättning för att klara sig mot kylan under vintern. 

• Ömsa - att ersätta någots yttre hölje mot annat, som till exempel när en orm byter ut sitt skinn

________________________________________________________________________

Om huggormen

Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Den kan bli mellan 30 och 100 cm. Huggormen är världens mest spridda orm och finns från Storbritannien i väster till Rysslands Stilla havskust i öster. Det är den enda ormen som finns norr om Polcirkeln. Ormen är lätt igenkännlig eftersom den ofta har ett mörkt sicksack-mönstrat band längs ryggen. Det finns också huggormar som är helt svarta. Det går att se skillnad på svarta snokar och huggormar genom att snokar oftast har en gul fläck på varje sida av huvudet. Huggormar lever gärna i skogen, vid sjöar, längs kuster och på öar. Ormens gift är ganska ofarligt för människor, och den biter oss bara när den blivit trängd eller trampad på. Ormens vanligaste bytesdjur är möss och ödlor.

Om bönsyrsan

Bönsyrsan är en art i familjen Mantidae i ordningen bönsyrsor. I hela världen finns det 2300 arter av bönsyrsor, men i Mellaneuropa finns bara en som man känner till. Från början kommer arten från Afrika, och har därifrån spritt sig norrut och österut ända bort till Japan och Sydostasien. Arten har även introducerats och etablerat sig i Nordamerika. Som hos alla bönsyrsor är honan mycket större än hanen. När bönsyrsan äter håller den fast benen/vingarna på bytesinsekten. Om bytet har långa och starka ben, som till exempel en harkrank, biter bönsyrsan av benen och vingarna först, så att den inte kan bli skadad.

Om trädgrodorna

Trädgrodorna är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur. Arterna i familjen är små eller medelstora och liknar lövgrodor. Deras utbredningsområde ligger i tropiska Afrika samt i östra och sydöstra regioner av Asien. Trädgrodor lever på träd. På fingrarna och tårna finns ett ämne som gör att grodorna “fäster” och som hjälper till vid klättring. De flesta arter har stora ögon med vågräta pupiller. Kroppsfärgen på ovansidan är oftast grön, brun, grå eller svart-vit. Arterna har hudlappar mellan fingrarna och tårna, så att de kan glida flera meter.

Om ödlesnoken

Ödlesnoken tillhör familjen snokar. Den är grå till lätt olivgrönaktig i färgen och kan bli uppåt 2 meter i längd. Honorna har en mer varierad färgteckning och mönster än hanarna, som är mer enfärgade. Ormen är giftig, men anses inte vara farlig för människor fast den förekommer i bebyggda områden. Det beror på att giftet är milt och ormen oftast är skygg och håller sig undan. Ödlesnokens utbredning i Europa omfattar Portugal, Spanien, sydöstra Frankrike och nordvästra Italien. Den förekommer även i västra Nordafrika. Ödlesnoken lever på marken. Den äter helst ödlor, men kan även ta andra mindre ormar, och små däggdjur som gnagare och fåglar, om den har möjlighet.

Om skogsmöss

Pälsen på skogsmössen är grå- eller brunaktig på ovansidan och ljusare under. Skogsmöss förekommer över stora delar av Eurasien, från västra Europa till Japan och södra Kina. Trots namnet lever de inte bara i skogen, utan även i gräsmarker och på fält. Skogsmöss gillar att äta rötter och frön, men även insekter, sniglar och maskar kan slinka ned. Ofta placerar skogsmusen sitt bo i jordhålor som sedan kläs med gräs. Det finns arter som är aktiva både på dagen och natten. Några få arter är kända som skadedjur på sädesväxter, eller som bärare av sjukdomar.

Om den röda skogsmyran

Röd skogsmyra kallas även för vanlig skogsmyra eller röd stackmyra, och tillhör gruppen skogsmyror. Det är den mest välkända skogsmyran, och arten är spridd över hela Europa. Även i Sverige är det en av de vanligaste myrarterna. Myrans kraftiga käkar, mandiblerna, kan ge bett som känns. Speciellt om den sprutar ut myrsyra genom bakkroppen samtidigt kan det svida i såret på en människa. Skogsmyrornas samhällen kan bestå av flera olika stackar, där varje stack består av ca 100 000 individer, och där stackarna ingår i system intill varandra. Myrarbetarna bestämmer var stackarna ska ligga, beroende på tillgången till föda och hur stora samhällena är.