Egenskaper hos andragradsfunktionerAllmänt kan en andragradsfunktion skrivas som y = ax2 + bx + c Vi ska undersöka hur talen a, b och c påverkar kurvans form och läge i ett diagram.
Talet a och kurvans form Vi börjar med att se på talet a framför x2 -termen. Är detta tal positivt så har kurvan en minimipunkt, är det negativt har kurvan en maximipunkt. Varierar man storleken på a så finner man att större a (bortsett från tecknet) ger spetsigare kurva och mindre a (bortsett från tecknet) ger trubbigare kurva. Övning: Rita med hjälp av grafritaren kurvorna y = 0,2x2, y = x2 och y = 5x2 och jämför deras form. Pröva gärna med andra värden på a. Talet b och symmetriaxelns läge Vi går vidare med talet b framför x. Detta tal har med läget av symmetriaxeln att göra. Hur man får fram detta läge ska vi se i ett exempel.
Tittar vi i uträkningen ovan med p-q-regeln ser vi att första
termen är: I uträkningen ovan som gav symmetriaxelns läge utgick vi
från: Det delade vi med talet a = 3 för att få ekvationen på normalform. Därefter säger p-q-regeln att vi ska byta tecken och dela
med 2. Resultatet blir att symmetriaxelns läge styrs både av a
och b. Större b Þ kurvan åker till vänster Mindre b Þ kurvan åker till höger Större a Þ kurvan åker till höger Mindre a Þ kurvan åker till vänster Taltermen c och kurvans läge i y-led Ser vi slutligen på taltermen c så har den samma betydelse som talet m i den räta linjens ekvation. Den anger var kurvan skär y-axeln. Prövar vi olika värden på c finner vi: Större c Þ kurvan åker uppåt i diagrammet. Mindre c Þ kurvan åker nedåt i diagrammet.
Övning: Rita med hjälp av grafritaren kurvor med olika värden på a, b och c och se hur kurvan förändras. Börja till exempel med a = 1, b = 0 och c = 0 och ändra sedan första a, sedan b och c.
|