Tidigt den 6 augusti 1945 släpptes den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. 78 000 människor dog omedelbart. Bakom ordern fanns en mängd politiska avvägningar och ett av USA:s dyraste forskningsprojekt någonsin - Manhattanprojektet. Atombomben satte slutligen punkt för andra världskriget, men det blev en dyrköpt seger.
.
Den 7 december 1941 anföll den japanska flottan den amerikanska basen Pearl Harbor på Hawaii. Anfallet kom utan förvarning och fullständigt överraskande. Japan ansåg sig dock ha orsak att gå till anfall eftersom de ansåg sig utsatta för ekonomisk krigsföring - inte minst då USA strypt deras tillgångar till olja. Den 11 december förklarade Tyskland och Italien krig mot USA och amerikanarna drogs med i andra världskriget. Anfallet mot Pearl Harbor blev det som förenade USA i föresatsen att gå med i kriget.
Kriget i Stilla havet pågick i flera olika faser: Först skedde en japansk expansion som började i december 1941 och slutade med slagen vid Midway och Guadcanal 1942. Därefter började de allierades offensiv och undan för undan återtogs öarna i Stilla havet. I slutet av 1944 nådde amerikanarna ön Iwojima. Det blev ett blodigt slag där varannan soldat i den amerikanska invasionsstyrkan sårades eller dödades. Händelserna på Iwojima blev en varningsklocka. General Douglas MacArthur, som förde befälet över styrkorna i Stilla havet, meddelade Roosevelt att en amerikansk invasion av Japan förmodligen kunde kosta en halv miljon amerikanska soldaters liv.
Den 1 april 1945 drog USA i gång ett nytt storanfall, denna gång mot ön Okinawa. Invasionen sågs som ett genrep inför en kommande invasion av Japan. Den japanska garnisonen på 120 000 man bjöd på hårt motstånd och striden blev oerhört blodig. Då den upphörde den 21 juni 1945 hade över 100 000 japaner stupat. I och med detta var Japans motståndskraft i praktiken bruten.
Redan 1939 insåg några ledande fysiker att den kärnklyvning man just upptäckt kunde användas för att skapa en explosiv energifrigörelse. Forskningen pågick i flera länder samtidigt, däribland Japan och Tyskland. Någon som tidigt insåg hotet med detta var Albert Einstein. Redan 1939 skrev han till den dåvarande presidenten Franklin Roosevelt för att få honom att uppmärksamma faran om Tyskland skulle hinna först. I USA fanns tillräckligt med ekonomiska och personella resurser för att göra verklighet av projektet. Roosevelt lät 1942 tillsätta en forskningsgrupp, som gick under kodnamnet Manhattanprojektet. Robert Oppenheimer var den mycket begåvade fysikern från Kalifornien som utnämndes till vetenskaplig ledare för projektet. Oppenheimer begärde att få ett specialbyggt laboratorium, på en isolerad plats som kallades Los Alamos. Han lät handplocka USA:s främsta vetenskapsmän som togs till New Mexico. Förutom forskningsanläggningen vid Los Alamos byggde man en i Oak Ridge (Tennessee) och en i Hanford (i delstaten Washington). Officiellt fanns det inget som hette Los Alamos - platsen fanns inte med på några kartor. Projektet kom att sysselsätta 200 000 människor och kosta ca två miljarder dollar. Trots det kände bara en handfull personer till vad projektet egentligen gick ut på, då Roosevelt ville hålla det hemligt. Inte ens vicepresidenten Harry Truman fick insyn i projektet förrän han blev vald till president efter Roosevelts död 1945.
Atombomben blir verklighet
Redan 1939 insåg några ledande fysiker att den kärnklyvning man just upptäckt kunde användas för att skapa en explosiv energifrigörelse. Forskningen pågick i flera länder samtidigt, däribland Japan och Tyskland. Någon som tidigt insåg hotet med detta var Albert Einstein. Redan 1939 skrev han till den dåvarande presidenten Franklin Roosevelt för att få honom att uppmärksamma faran om Tyskland skulle hinna först. I USA fanns tillräckligt med ekonomiska och personella resurser för att göra verklighet av projektet. Roosevelt lät 1942 tillsätta en forskningsgrupp, som gick under kodnamnet Manhattanprojektet. Robert Oppenheimer var den mycket begåvade fysikern från Kalifornien som utnämndes till vetenskaplig ledare för projektet. Oppenheimer begärde att få ett specialbyggt laboratorium, på en isolerad plats som kallades Los Alamos. Han lät handplocka USA:s främsta vetenskapsmän som togs till New Mexico. Förutom forskningsanläggningen vid Los Alamos byggde man en i Oak Ridge (Tennessee) och en i Hanford (i delstaten Washington). Officiellt fanns det inget som hette Los Alamos - platsen fanns inte med på några kartor. Projektet kom att sysselsätta 200 000 människor och kosta ca två miljarder dollar. Trots det kände bara en handfull personer till vad projektet egentligen gick ut på, då Roosevelt ville hålla det hemligt. Inte ens vicepresidenten Harry Truman fick insyn i projektet förrän han blev vald till president efter Roosevelts död 1945.
Den 2 december 1942 gjordes ett stort genombrott då Enrico Fermi (italiensk-amerikansk fysiker) lyckades framkalla en kontrollerad kedjereaktion. I början av maj 1945 lät vetenskapsmännen i Los Alamos stapla 100 ton sprängämnen på ett testområde i öknen. Med hjälp av explosionen kalibrerade man instrumenten så att man sedan kunde mäta kraften hos atombomben. Den 31 maj hölls ett möte där man diskuterade hur stor skada en atombomb skulle orsaka. Oppenheimer uppskattade antalet döda till 20 000. För att kunna bedöma skadornas omfattning bestämde man att bomben skulle fällas över en stad som hittills inte varit utsatt för bombangrepp. Den 16 juli kl. 05.30 utfördes den första provsprängningen i öknen i New Mexico. Styrkan motsvarade 18 000 ton trotyl. Beslutet att fälla bomben fattades formellt av Truman den 24 juli 1945. Målet skulle utgöras av någon av de japanska städerna Hiroshima, Kokura, Nigata eller Nagasaki.
Då det i början av 1945 stod klart att atombomben skulle bli verklighet började man arbeta på att hitta ett flygplan som kunde fälla bomben. B-29:an var ett större bombplan som tagits fram för att kunna flyga långa sträckor från Stillahavsöarna och in över Japan. Motorernas konstruktion och faktumet att planet hade tryckkabin gjorde att det kunde flyga på så hög höjd som 9 000 meter. På så sätt undvek man jaktflyg och luftvärnseld. B-29:orna hade även ett nytt system för precisionsbombning och varje plan kunde bära tio ton bomber. Efter att USA hade intagit ögruppen Marianerna 1944 låg de japanska städerna inom räckhåll för bombplanen. Det bombplan som valdes ut för uppdraget hette Enola Gay och flögs av general Paul Tibbets.
Den första atombomben fälldes över Hiroshima den 6 augusti 1945 kl. 08.15. Bomben bestod av en uranladdning och hade smeknamnet Little Boy. Den exploderade på ca 580 meters höjd ovanför stadens centrum och motsvarade 13 000 ton trotyl (ett ämne som används i konventionella bomber). Den andra bomben, en plutoniumladdning, fälldes över Nagasaki den 9 augusti. Denna bomb motsvarade 22 000 ton trotyl. Trots den större styrkan blev ödeläggelsen i Nagasaki mindre än i Hiroshima, förmodligen beroende på stadens geografi.
Man tror att omkring 78 000 människor dog omedelbart i Hiroshima och 24 000 i Nagasaki. Vid sprängningen förstördes omkring 90 procent av all bebyggelse i Hiroshima. Totalt tror man att ca 200 000 människor omkom i Hiroshima direkt - eller indirekt (p.g.a. strålningsrelaterade sjukdomar) - av atombomben. Senare byggde man upp staden på nytt och idag står den som symbol för vad som kan hända vid ett kärnvapenkrig. Varje år den 6 augusti hålls numera en fredsfestival under mottot ”Inga fler Hiroshima”.
Historiska vändpunkter - Atombomben
Filmhandledning
Filmens syfte är att:
