På medeltiden kunde nästan alla bli läkare, eftersom det inte fanns någon utbildning. Men läkarna var väldigt dåliga. Om någon behövde opereras (vilket var väldigt sällan) Visste inte läkarna vad dom skulle göra.

Man gick oftast och bad för den personen som var sjuk, att han eller hon skulle bli friskt.

Man försökta bota sig själv om det inte fanns någon annan, men det funkade inte alltid så bra, eftersom dom inte vissa hur dom skulle göra, och det flesta sätten att bota sig själva på var inte så bra.

Mot pesten tog man tillexempel en paddas mage mot bölden, om paddan sprack, skulle man bli frisk. Man tog också ett varmt glas på sig.

Blodiglar var bra för att suga bort dåligt eller förgiftat blod, vilket kunde funka ganska bra, även idag kan man köpa blodiglar och använda för sånt.

Det funkade mot några sjukdommar, men inte mot alla. 

Om man inte använde iglar kunde man skära upp kroppsdelar och tömma på blod så istället, men det blev ofta för mycket blod som försvann och man dog.

Blodigel.