Homeros och epiken

Iliaden och Odysséen
De myter som levt kvar har gjort det tack vare den muntliga traditionen. Skrivna verk spreds inte lika lätt före Gutenberg och boktryckarkonsten*.

Att det antika Greklands myter är så väl bevarade och spridda är tack vare en annan myt, nämligen skalden Homeros. Ingen vet säkert huruvida han verkligen är författaren till de två stora verk, Iliaden och Odysséen, i vilka den grekiska mytologin nedtecknats men myten säger att Homeros var en blind man som antingen skapat eller samlat de två berättelserna. Man tror att de skrevs ned på 700-talet före Kristus (f.Kr).

Dessa två verk är stilbildande för många författare som verkar långt senare, bland dessa finner vi den romerske skalden Vergilius (70-19 f.Kr.) som skrev Aeniden och Dante (1265-1321) med Den gudomliga komedin.

Odysséen var inspirationskälla för två mycket berömda 1900-tals författare; nämligen irländaren James Joyce (Odysseus) och våre egen Eyvind Johnson (Strändernas svall). Både Odysséen och Iliaden är uppbyggda som så kallad epos (epik).

Så här beskriver Eyvind Johnson sin Odysseus:

Hans hals var grov, man kunde föreställa sig den som en bit av en mast - med förståndets segel, de osynliga, hissade, och längtans, de sammansatta begärens. Skägget var gulrött och ovårdat efter de senaste tre dygnens älskog och fylla, med olja i kunde det bli som mjuk brons. Under fanns den breda och till sin karaktär viljebestämda hakan. Fårorna kring munnen var regelbundna när han inte log sitt sneda leende. Mustascherna hängde ner så mycket att han kunde suga på dem om han ville.

(ur Strändernas svall)

Iliaden och Odysséen är inte bara stilbildande vad gäller innehållet utan också vad gäller språk och stil.

* Boktryckarkonsten
Johann Gutenberg i Maintz, Tyskland, uppfann i mitten av 1440-talet en tillverkningsmetod med rörliga bokstavstyper som möjliggjorde masstillverkning av texter. Tidigare hade man kopierat för hand, använt sig av stämplar och dylikt.