Realismen

Arthur Schopenhauer (1788-1860)

Viljan, drifterna, egoismen

Livsviljan är den sanna verkligheten. Den tar sig uttryck i mänskliga strävanden, som är utan mål och mening. Man kan säga att viljan är fri, på så vis att den står utanför tid och rum, utanför naturlagarna. Men viljan styrs inte av förnuftet, utan är irrationell och blind. Viljan leder bara till lidande och ständig brist på tillfredsställelse. Så snart vi har nått ett mål, drabbas vi av leda. Viljan försätter oss alltså i en livslång fångenskap. Vi måste göra oss fria från viljan och uppge alla strävanden! Egoismen är i grunden ond, men vi kan nå befrielse om vi känner medlidande och kärlek med andra.

Hur skildrar författarna människan?

fotografiskt, opersonligt och närgånget
vetenskapligt, genom noggranna observationer och fallstudier
som en samhällsvarelse
genom att beskriva hennes drifter och miljöns påverkan på henne
genom att beskriva mänskliga missförhållanden; kriminalitet, prostitution, dryckenskap, orättvisor, rättslöshet och utsugning.

Søren Kierkegaard (1813-1855)

Friheten att välja, ångesten

De olika valen som människan måste göra i livet skapar ångest. Men även om valet är ångestfyllt innebär det en frihet. Genom sitt val tar människan ansvar, inte bara för sig själv, utan också för andra. Människan bör sträva mot ett religiöst stadium. Visserligen är tron absurd och innebär inte heller någon trygghet, men vi måste ändå tro. Vi måste leva efter Guds bud och komma till den punkt då vi inser vår skuld.

Hippolyte Taine (1828-1893)

Ras (arv), miljö och tidsmoment

Människans handlingar, dygder och laster styrs av ras (dvs arvsanlagen), miljö (dvs de politiska, sociala och kulturella förhållanden under vilka hon lever) och tidsmoment (dvs den situation hon befinner sig i).

Friedrich Nietzsche (1844-1900)

Viljan till makt

Viljan hos människan är inte livsvilja, utan vilja till makt! Men makt har man när man inser och accepterar att livet inte har någon mening. Den svaga människan försöker tolka världen och ge livet en mening. Hon stöttar sig ofta på en gudstro. Men Gud är död!

Övermänniskan behöver ingen tro, inga illusioner. Hon fyller sitt liv med mening med hjälp av sin vilja. Hon förstår sig själv och varför hon handlar som hon gör. Övermänniskan är den härskande kasten som ska styra de svaga.