Coaxialkabel

En gång var coaxialkabeln den överlägset mest använda i nätverk. Detta berodde på att den var billig och lätt att arbeta med. Den var så populär att den blev standard för nätverk. En coaxialkabel består av; en kärna, en isolering, en avskärmning, plus ett yttre skyddshölje. Kärnan som består av solid koppar transporterar datasignalen längs kabeln.

Runt kärnan finns isolering av PVC eller Teflon som fungerar som jordning och skydd mot överhörning (crosstalk). Överhörning är störande signaler från närliggande kablar. Avskärmningen består av vävda koppar eller aluminiumtrådar som skyddar signalen mot störning från elektriska signaler utifrån. Det yttre skyddande höljet består oftast av vanlig plast eller gummi. Coaxialkabeln är mindre känslig mot signalförsvagning än vad till exempel TP-kabeln är. Signalförsvagning uppstår då signalen färdas långa sträckor i en kabel. Därför är coaxialkabeln ett bra val då avståndet mellan klienterna är ganska stort.

Typer av coaxialkabel:

Thinnet
Denna kabel, som även kallas ”tunn Ethernet” är ca 6.5 mm tjock och används väldigt ofta eftersom den är lätt att arbeta med och kan användas i nästan alla typer av nätverk. Dessutom är den billig att köpa. I nätverk som använder Thinnet ansluts kabeln direkt till varje nätverkskort i datorerna. En Thinnet-kabel kan transportera signalen med 10 Mbps i ungefär 185 meter innan signalförsvagning uppstår. Thinnet är en familj av kablar som går under namnet RG-58 där den vanliga typen med solid kopparkärna heter RG-58/U.

Thicknet
Thicknet, som även kallas ”tjock Ethernet” är en relativt styv kabel som är ungefär 12.5 mm tjock. Den kallas ibland för Standard Ethernet eftersom det var den första typen som användes med Ethernet nätverk. I denna kabel är kopparkärnan tjockare än i Thinnet vilket gör att kabeln kan transportera signaler längre sträckor innan signalförsvagning uppstår.

Kapaciteten för Thicknet är 10 Mbps i ca 500 meter. Därför används ofta Thicknet-kabel till nätverkets Backbone.

Thicknetkabelns anslutningar skiljer sig från Thinnet på följande vis: På kabeln ansluts så kallade Vampire Taps som man sedan kan ansluta en Tranceiver på. Från Tranceivern kopplas sedan Drop-Cables (Tranceiver-Cables) till en speciell 15-polig kontakt på nätverkskortet som heter AUI-port.

Kopplingsdonför Coaxialkabel
Både Thinnet och Thicknet använder kopplingsdon, kända som BNC (Brittish Naval Connector) för anslutningar mellan kablar och datorer. Det finns flera viktiga komponenter i BNC familjen varav följande 4 används regelbundet:

BNC Cable-Connector
Standardkontakten som sitter i båda ändar av en vanlig coaxialkabel.

BNC T-Connector
Ett T-kors som sätts på nätverkskortet för att få 2 anslutningar.

BNC Barrel-Connector
Metallbit som används för att skarva ihop två coaxialkablar till en längre.

BNC Terminator
Sätts i varje ände av coaxialkabeln för att förhindra signalstuds. Utan dessa fungerar inte ett nätverk med Busstopologi.

Coaxialkabelgrader
Vilken kabelgrad som används beror på var i lokalen kablarna dras. De två grader som finns är följande:

Polyvinyl Chloride (PVC)
Denna kabel används vid kabeldragning på golv, tak och i lister. Den är flexibel och lätt att installera, men avger en giftig gas vid brand.

Plenum
Används vid kabeldragning i utrymmet mellan taket och golvet i våningen ovanför samt i väggar (kallas plenum). Denna kabel är styvare och svårare att dra men har ett material som är ganska eldfast. Den är dock betydligt dyrare.

Fördelar med coaxialkabel:

Billig och lätt att arbeta med (thinnet)
Bra skydd mot störningar

Nackdelar med coaxialkabel:

Stöd för maximalt 10 Mbps

Använd Coaxialkabel när du behöver:

En billig kabel för transport av tal, video och data.
Transport över medellånga avstånd.
En beprövad och säker teknik som har ganska bra skydd mot dataförlust.