Manligt och kvinnligt"När jag är
öppenhjärtig skvallrar du. Diktutdraget ovan illustrerar på ett mycket ironiskt och elakt sätt språkskillnader mellan könen och framförallt hur man kan missuppfatta varandra på grund av språket. Även om språkskillnader kanske främst är individuella, finns det många teorier om manligt och kvinnligt språk. Mats Eklundh skriver till exempel i en artikel i UPC-bladet (se länk nedan) att "det kvinnliga språkbruket kännetecknas av: snabbt tempo, få tvekljud och pauser, okomplicerat, konkret, personinriktat" och vidare att kvinnor gärna gör "utvidgningar till andra områden" talar "relationsinriktat, talspråkligt, låter osäkra genom att fråga" och är subjektiva, vaga och försiktiga i sitt sätt att prata. Männens språkbruk är det motsatta: de talar långsamt, gör många tvekljud, talar mer komplicerat och skriftspråkligt. De är säkra, objektiva och målinriktade (gör inte lika många utvikningar).
Länkar: |