Mona

Man har alltid pratat så ”vad gör du om fem år”, men det är ju ett spel. Men jag skulle vilja gå floristlinjen. Jag hade kanske velat träffa någon och vara ihop med och bo ihop med också. Och träffa en större kompiskrets.

Mitt mål att bli bättre med epilepsin, dit har jag nått genom envishet.
Hade jag inte haft den envisheten, på gott och på ont,  hade jag inte orkat så mycket som jag gör. Jag skulle önska att jag blir bra från epilepsin för då skulle jag kunna göra så mycket, jag hade klarat så mycket mer.

Jag har hela tiden vetat vad jag vill. Om jag kan styra det skulle jag vilja gå någon floristlinje, det är mitt drömjobb. Om jag får chansen att jobba med det beror på hur mycket jag orkar och klarar. Dom jag skulle jobba med behöver ta ett större ansvar om jag mår dåligt.

Det är ju en stor del av mitt liv hur jag känner mig. Men nu har jag spelandet som betyder väldigt mycket och som jag tycker är roligt, så det kretsar mycket kring att spela, åka på läger och tänka på floristmålet

<<< Tillbaka