År 1347 anländer ett pestdrabbat skepp till Messinas hamn på Sicilien. Innan man har hunnit isolera skeppet har några av skeppets råttor redan tagit sig i land. Med sig bär de den smitta som på bara två år skulle ta livet av över 20 miljoner människor i Europa - och ta en hel livsstil med sig i graven.
Filmen skildrar hur digerdöden en gång började och spred sig, vilka symptom sjukdomen hade samt hur “den stora döden“ påverkade den medeltida människan. Filmen ger dessutom en mycket levande bild av hur livet kunde se ut i Europa i mitten av 1300-talet.
.
__________________________________________________________________________
1338 rubbades balansen i naturen (man tror att det skedde på grund av torka eller en jordbävning). Detta ledde till att den bakterie, yersinia pestis, som tidigare varit isolerad i området kring Balchasjsjön i Centralasien spreds. Bakterien levde i blodet hos svarta råttor. Loppor bet råttorna och förde därefter smittan vidare till människor. Digerdödens orsaker är omdiskuterade och filmen tar upp några av de vanligaste teorierna. Vad man vet med säkerhet är att dödligheten beräknades till mellan en tredjedel och hälften av befolkningen - drygt tjugo miljoner människor dog under drygt två års tid.
Förmodligen härjade pesten i Kina ca 1331-34. Därefter spreds den västerut längs norra sidenvägen och nådde Krimhalvön 1347, varifrån den spreds vidare längs handelsvägarna över Medelhavet. Normalt härjade pesten mellan sex månader till ett år på varje plats. Pesten återkom några gånger till under 1300-talet och har därefter förekommit flera gånger under senmedeltiden, men utan samma katastrofala följder som tidigare. Inte förrän på 1700-talet försvann pesten från Europa, då förmodligen för att befolkningen utvecklat immunitet.
En grupp italienska köpmän hade fördrivits från sin tidigare handelplats och tagit sin tillflykt till Krims största hamnstad, Caffa vid Svarta havet. Spänningarna mellan de kristna köpmännen och muslimerna ledde slutligen till att Caffa utsattes för belägring av den mongolska armén. Denna hade pågått i nästan ett år då pesten bröt ut hos belägrarna. Till slut var man tvungen att avbryta belägringen - dock inte innan man slungat (med hjälp av katapulter) de pestsmittade liken över Caffas stadsmurar. Vattenbrunnarna förgiftades och pesten spreds snabbt i staden. De köpmän som kunde flydde i sina skepp, men med fartygen färdades också skeppsråttorna, varav många bar på smittan. Skeppen passerade ett flertal hamnar under resan mot Italien, men fick inte anlöpa då man såg att besättningen var sjuk. Inte förrän man ankrade vid Messina på Sicilien 1347 kunde råttorna ta sig i land.
Varför blev digerdöden så ödesdiger i Europa? Då digerdöden slog till mot Europas befolkning hade man under en längre tid drabbats av missväxt, krig och svält. Dessutom var Europa överbefolkat, vilket bl.a. ledde till undernäring och epidemier. Människorna hade dålig motståndskraft mot den nya farsoten med hög dödlighet. Det faktum att folk både var trångbodda och sällan skötte sin hygien väl ledde också till att pesten snabbt kunde spridas vidare.
Det förekom flera olika typer av pest som drabbade befolkningen: böldpesten gav svullnader i lymfkörtlarna, blodpesten spreds direkt i blodet och lungpesten angrep lungorna. Lungpesten spreds direkt via luften och hade oerhört hög dödlighet, närmast 100 procent. Blodpesten var mer sällsynt, men lika farlig som lungpesten. Böldpesten - som också gav upphov till smeknamnet den svarta döden - hade en dödlighet på 50 procent. Beroende på vilken sorts pest man smittats av tog det normalt tre till fem dagar för offret att dö. Rädslan för smitta ledde till att familjer där någon insjukat murades in i sina hus och att kroppar begravdes i massgravar utanför stadsmurarna.
Man kan se digerdödens konsekvenser på flera olika sätt, bl.a. det ekonomiska och det ideologiska. Bristen på arbetskraft ledde till att bönderna i stora delar av Europa fick det bättre, bl.a. med bättre villkor, lägre avgifter och skatter. Men de fick också generellt mer att säga till om. Även lönerna steg och gemene man fick det bättre. Man vågade mer än tidigare ifrågasätta auktoriteter som t.ex. kyrkan.
Då man ser till digerdödens konsekvenser är det viktigt att komma ihåg att epidemien är en av de största katastroferna som mänskligheten utsatts för. Familjer splittrades, stora områden övergavs och affärslivet blev lidande. Det hände att också att statsfinanser gick bankrutt på grund av uteblivna skatter.
Den medeltida människan såg digerdöden som Guds straff för alla synder på jorden. Många trodde till och med att det var världens undergång som inletts. Detta utlöste våldsamma reaktioner, bl.a. mot judarna. Judarna levde renligare än den genomsnittlige medeltidsmänniskan och blev inte sjuka lika ofta. Därför pekades de ut som syndabockar och anklagades för att ha förgiftat dricksvattnet. Över hela Europa utsattes judarna för massmord.
En grupp religiösa fanatiker, flagellanterna, vandrade från plats till plats. Genom att utsätta sig för självplågeri - då de piskade sig själva och varandra - trodde de att de kunde förmå Gud att mildra sitt straff och rädda världen. Men de började även öppet kritisera den katolska kyrkan för att den svek sina trogna i en svår tid, avbröt gudstjänster och plundrade kyrkorna. Till slut beordrade påven Clemens VI europas kungar att stoppa rörelsen.
Efter digerdödens härjningar fick den medeltida människan en starkare gudstro, men vågade också ifrågasätta kyrkan mer öppet än tidigare. Strävan efter att finna metoder att bota sjukdomen på ledde också till att bl.a. den medicinska vetenskapen utvecklades - inte minst då påven för första gången tillät att man obducerade döda.
Historiska vändpunkter - Digerdöden
Filmhandledning
Filmens syfte är att:
