Sverige fram till första världskriget

1800-talets sista årtionden var en period av stora samhällsförändringar och starka brytningar mellan gammalt och nytt. Emigrationen var som störst under 1880-talet men hade startat redan under 1860-talet. Under åren 1840 1930 utvandrade över 1miljon svenskar, de flesta till USA.

Industrialiseringen hade startat vid århundradets mitt men fick ny fart under 1870-talet. Det var fram för allt järn och stålframställningen som ökade men under de följande årtiondena skulle även pappersmasseindustrin genomgå en explosionsartad utveckling. En rad nya företag inom verkstadsbranschen växte fram som L.M. Ericsson, ASEA, Bofors, SKF och AGA.

Jordbruket var under hela 1800-talet den dominerande näringen. Vid 1800-talets början sysselsatte jordbruket 75 % av den totala befolkningen på 2,5 miljoner och vid århundradets slut arbetade 60 % av landets befolkning på 5 miljoner inom jordbruket. Allteftersom jordbruket mekaniserades och industrin och kommunikationerna utvecklades så sökte sig alltfler till städerna.

1866 genomfördes den så kallade representationsreformen där ståndsriksdagen avskaffades och istället ersattes med en tvåkammarriksdag. För att få rösta till andra kammaren var man tvungen att ha en årsinkomst på minst 800 riksdaler eller äga en fastighet som var taxerad till mist 1000 riksdaler. Följden av denna reform blev att medelklassen i städerna och på landet fick politiskt inflytande men 75 % av den manliga befolkningen saknade rösträtt. Det var den framväxande industriarbetarklassen men också jordbrukets underklass.

Under 1800-talets sista decennier växte kraven på ett demokratiskt styrelseskick. Industrin blev allt viktigare, nya samhällen skapades och städerna växte. Utvecklingen mot industrialisering och urbanisering förändrade den ekonomiska och sociala situationen för många människor. Kraven kom till uttryck genom politiska partier och genom den fackliga rörelsen. 1889 bildades det socialdemokratiska partiet och under följande årtionden uppstod flera partier som det liberala ”Frisinnade landsföreningen” 1902 och högerns ”Allmänna valmansförbundet” 1904. Grunden hade lagts till det flerpartisystem som vi har idag.

Under 1900-talets första decennier var de stora politiska frågorna i Sverige: rösträtt, parlamentarism och försvar. 1909 års rösträttsreform gav allmän rösträtt åt männen men det skulle dröja ytterligare 10 år innan även kvinnorna fick rösträtt.

Utrikespolitiskt hade Sverige ändrat kurs under 1870-talet från den traditionella vänskapen med Frankrike till en allt tyskvänligare politik. De växande stormaktsmotsättningarna under slutet av 1800- och i början av 1900-talen aktualiserade frågan om det svenska försvarets utformning. Försvarsfrågan hade varit uppe till diskussion flera gånger och 1901beslöts att indelningsverket som organisationsform skulle försvinna och att staten skulle stå för kostnaderna samt att övningstiden för beväringarna skulle vara 240 dagar.

Under åren före första världskriget var försvarsfrågan återigen aktuell. Från olika högergrupper kom krav på upprustning. Kulmen nåddes med det så kallade bondetåget 1914. Tusentals bönder hade samlats i Stockholm för att inför kungen uttrycka sin oro över den uteblivna upprustningen av försvaret. Kungen solidariserade sig med böndernas krav och tog avstånd från regeringens försvarspolitik. Detta innebar att den regering som leddes av Karl Staaff och som hade haft förtroende i riksdagen avgick. Det var ett bakslag för den begynnande parlamentarismen. I dess ställe kom en ”kungaministär” som stöddes av kungen och de som stod bakom bondetåget.

Senast updaterat 06/03/13 11:00