Mikrobiologi
De
flesta mikroorganismer är inte sjukdomsframkallande s.k. apatogena. Mikroorganismer som är
sjukdomsframkallande kallas patogena.
Det är viktigt att man som personal inom vård och omsorg arbetar så att man
inte sprider mikroorganismer och sjukdomar. Med mikrobiologi avses läran om
mikroorganismerna. Hygien innebär
sundhet, renlighet, läran om hälsovård. Ordet hygien kommer från grekiskans hygies
som betyder frisk och hygieine som betyder
hälsosam. Mikroorganismer finns överallt, på människor och på djur, men också i
vatten, luft och jord. De är i de flesta fall nödvändiga och viktiga. På vår
hud och i våra slemhinnor finns rikligt med mikroorganismer och de ingår i den
s.k. normalfloran.
Bakteriens uppbyggnad:
Ljud
och bild: http://kursnavet.cfl.se/broker/pages/standardtemplates/Player.aspx?navigation=full&object=65228&courseid=0&sound=on&preview=false
Bild
och text:
Ljud
och text: http://kursnavet.cfl.se/broker/pages/standardtemplates/Player.aspx?navigation=full&object=65226&courseid=0&sound=on&preview=false
Dessa
mikroorganismer ingår bl.a. i kroppens försvarssystem och skyddar mot angrepp
av farliga mikroorganismer. I människans tarm finns colibakterier som är
nödvändiga för bildandet av K-vitamin. Detta vitamin har betydelse för blodets
levringsförmåga.
Inom
industrin utnyttjas mikroorganismer vid framställning av vissa läkemedel och
livsmedel t.ex. yoghurt.
Mikroorganismer
finns överallt i vår omgivning där det finns den minsta grad av fuktighet.
Bakterier har påträffats i levande form på
Protozoer
Protozo liknar en
människocell med god rörelseförmåga och en väl avgränsad kärna. Det finns ett
flertal arter. De flesta protozoer är ofarliga för människan. I Sverige
förekommer en protozo (trichomonas) som kan ge upphov till slidkatarr med illaluktande
flytningar hos kvinnor. Trichomonas kan hos män ge en symtomlös
urinvägsinfektion. Sjukdomen sprids genom samlag. I tropiska länder förekommer
malarian som är världens mest spridda infektionssjukdom. Den sprids med
malariamyggan och orsakas av protozoer. Amöbadysenteri är en diarrésjukdom som
orsakas av protozoer och som sprids med dåligt dricksvatten.
Bakterier
Bakterier, som är encelliga, är de
minsta levande organismer som har alla komponenter nödvändiga för sin egen
förökning. De varierar i form och storlek från runda kocker, med en diameter av
cirka 0,5 µm, till långa stavar som kan vara tiotals mm. Bakteriens form
bestäms av den kraftiga cellväggen, som omsluter arvsmassan (DNA) och övriga
beståndsdelar som är nödvändiga för bakteriens liv. Förutom sitt kromosomala
DNA har många sjukdomsalstrande bakterier även s k
plasmider. Det är ringformade DNA-strukturer, som ofta bär information för
egenskaper involverade i infektionsprocessen. Exempel är bakteriella
ytstrukturer, vilka är av speciell betydelse för förmågan att
framkalla sjukdom. Under ogynnsamma förhållanden kan vissa typer av
bakterier omvandlas till sporformer. Bakteriens spor är härdigare mot kyla,
värme, uttorkning, kemikalier, och strålning än bakterien själv. Bakterien kan
i sin sporform överleva lång tid för att när betingelserna blir gynnsamma
omvandlas – den gror – och går in i en normal tillväxtfas.
Bakterier
har i allmänhet små näringskrav. Förökningen sker i form av delning, där
delningshastigheten är beroende av tillgången på näring. Tillväxthastigheten är
olika för olika bakterier och påverkas även av tillgången på syre samt
temperaturen. De sjukdomsalstrande bakterierna har i allmänhet högre
näringskrav och växer fortast vid normal kroppstemperatur (cirka
Bakterier
kan producera toxin, som ger upphov till olika sjukdomar hos människan. Sådana
bakterier behöver inte invadera vävnader, utan kan fästa till slemhinnors yta
och tillväxa där. Det utsöndrade toxinet går in i vävnaderna och kan ge symtom
lokalt eller på andra ställen i kroppen. Flera hundra bakteriella toxiner är
beskrivna, bland dessa finns de mest giftiga ämnen som är kända. Den dödliga
dosen av nervtoxinerna botulinus och tetanus är t ex 1–100 miljarder gånger
lägre jämfört med kända gifter som kurare och cyanid. Ett gram botulinustoxin,
som produceras av bakterien Clostridium botulinum, räcker rent teoretiskt för
att döda alla i en stad av Stockholms storlek. En effekt av toxinproduktion kan
ses vid matförgiftning orsakad av stafylokocker. Bakterierna förökar sig i
födan, i vilken de producerar toxin. Vid tillagning förstörs bakterierna men
inte det värmestabila toxinet, som ger upphov till förgiftningssymtom vid
förtäring.
Stafylokocker bildar klasar. Staphylococcus albus och
staphylococcus citreus är apatogena och ingår i hudens normalflora.
Staphylococcus aureus är patogen och producerar enzymet koagulas. Enzymet
hjälper till att bilda ett skydd av fibrin omkring bakterien som gör den mer
motståndskraftig mot antibiotika. Matförgiftning kan uppstå om staphylococcus
aureus växer i fördoämnen. När staphylococcus aureus växer och producerar ett
toxin i den tampong som kvinnan använder vid menstruation kan den s.k. TSS -
tampongsjukan (Toxic Shock Syndrome) uppstå. Stafylokockinfektioner förekommer
i sjukhusmiljö och orsakar ibland förlängda vårdtider för patienten. En
stafylokockinfektion i ett operationssår, nagelbandsinfektioner och bölder på
kroppen, är några exempel. Stafylokocker sprids genom handkontakt. Självklart
blir då god handhygien mycket viktig.
Streptokocker bildar kedjor. De ingår i normalfloran och finns i
liten mängd i näsa och svalg. Liksom stafylokockerna är de mycket
motståndskraftiga men dör oftast vid penicillinbehandling. De är i regel
apatogena och sprids genom droppsmitta, vid hosta och nysning dessutom vid
handkontakt och kyssar. Streptokocker orsakar bl.a. scharlakansfeber,
halsfluss, bihåleinflammation, öroninflammation. Streptokockinfektionen kan ge
komplikationer som reumatisk feber.
Diplokocker ligger
parvis. De finns flera typer och de vanligaste är:
- Pneumokocker som orsakar lunginflammation och öroninflammation hos småbarn.
De kan finnas i luftvägarna utan att orsaka sjukdomar.
- Meningokocker som ger upphov till
hjärnhinneinflammation, meningit.
- Gonokocker orsakar könssjukdomen gonorré.
- Diplokocker är mycket känsliga för penicillin.
Skruvformade
bakterier
De skruvformade
bakterierna kan ha olika utseende. Sjukdomar som orsakas av skruvbakterier är
t.ex. kolera och könssjukdomen syfilis.
Stavformade bakterier
De
vanligaste stavformade bakterierna är:
Kolibakterien finns i
tjocktarmens normalflora och medverkar där till K-vitaminbildningen i tarmen.
När kolibakterien kommer utanför tarmen kan den ge upphov till
urinvägsinfektion men också infektion i bl.a. trycksår.
Salmonellabakterien kan
ge upphov till olika maginfektioner med kraftiga diarréer. De sprids
framförallt med med livsmedel och vatten. Salmonella är anmälningspliktiga
sjukdomar. Personer som är smittbärare får enligt lag inte arbeta med
livsmedel, inom hälso- och sjukvård samt barnomsorg.
Pseudomonas är en
allmänt förekommande bakterie och orsakar infektioner hos människor med nedsatt
försvar. Den ger blågrönt var och kallas därför det blå varets bakterie.
Bakterien trivs i fuktiga miljöer t.ex. fuktiga handdukar, tvättställ,
blomvatten etc. och är ofta resistent mot antimikrobika d.v.s. läkemedel mot
mikroorganismer. Pseudomonasbakterier orsakar också urinvägsinfektioner,
sårinfektioner och öroninflammationer.
Haemophilus influenzae
är den vanligaste orsaken till öroninflammationer och halsfluss hos barn.
Infektionen behandlas med penicillin. De senaste åren har samtliga barn
vaccinerats.
Stelkrampsbakterien finns
överallt i naturen, i vatten och jord. Bakterien är farlig om den kommer in i
smutsiga sår via djurbett, eller stickskador med smutsiga föremål. Alla barn
vaccineras vid tre tillfällen och vaccineringen bör upprepas vart 10:e år.
Behandling av bakterieinfektioner
Vid en infektion har
mikroorganismer fått fäste i vävnader. Kroppens infektionsförsvar aktiveras och
de vita blodkropparna som startar ett krig med bakterierna. Med fagocytos menas
de vita blodkropparnas förmåga att innesluta bakterien i sin
cytoplasma och förstöra den. I regel dör de vita blodkropparna också i detta
krig och var bildas. Varet består av vävnadsvätska, vita blodceller, bakterier
och vävnad som brutits ner av bakterierna. Ibland krävs antimikrobika, t.ex.
penicillin, för att snabbt få slut på infektionen. Många resistenta d.v.s.
motståndskraftiga bakterier har uppstått på senare tid. Alltför frikostig
läkemedelsutskrivning av antimikrobika tycks ligga bakom denna utveckling.
Virus
Virus är den enklast uppbyggda mikroorganismen och består i princip av två komponenter,
arvsmassa och ett omgivande proteinhölje. Hos vissa virus omges viruspartikeln
dessutom av ett yttre fettlager. Virus är betydligt mindre än bakterier och
varierar i storlek från 0,02 till 0,2 µm (1 µm motsvarar 1/1000 mm). Virus
saknar system för sin egen förökning och är därför beroende av värdcellernas
maskineri för att tillväxa inne i värdcellerna. Virus orsakar vanligen sådana
förändringar i värdcellen att den dör. Denna egenskap hos virus förklarar
varför de är sjukdomsalstrande. Virus tillväxer ofta snabbt i en cell och
sprids sedan till omgivande celler. Vid ingångsstället kan virus ge upphov till
en lokal infektion, t.ex. vanliga förkylningsvirus. Dessa växer bara i de övre
luftvägarna och vållar där cellskador med inflammation, feber och hosta som
följd. Andra virus kan spridas med lymf- och blodbanor till olika delar av
kroppen. De orsakar då antingen infektioner i speciella organ eller ger
allmänna symtom.
Exempel
på olika sjukdomar orsakade av virus
Virussjukdomar
som ger upphov till utslag kan vara:
- Mässling
- Vattkoppor
- Röda hund
- Bältros
- Tredagarsfeber
- Infektionsblåsor
Förkylningssjukdomar
orsakade av flera typer av virus med symtom som hosta, snuva, halsont och
feber.
Polio
orsakas av ett virus som angriper centrala nervsystemet. Hos ca 2 % leder
sjukdomen till förlamning som kan gå tillbaka. Sedan många år tillbaka
vaccineras alla barn i Sverige.
TBE-viruset
smittar genom att fästingen borrar ner sitt huvud på den angripna och suger
blod och TBE-viruset överförs. Viruset kan ge många olika symtom och kan också
angripa centrala nervsystemet.
Humant
immunbrisvirus - HIV - viruset angriper vissa vita blodkroppar (lymfocyter) som
är verksamma i kroppens infektionsförsvar. Det innebär en sämre möjlighet för
kroppen att försvara sig även mot enkla och ganska harmlösa infektioner. I ett
senare stadium kan AIDS utvecklas som idag är en dödlig sjukdom.
Virussjukdomar
som ger upphov till utslag kan vara:
- Mässling
- Vattkoppor
- Röda hund
- Bältros
- Tredagarsfeber
- Infektionsblåsor
Behandling av virusinfektioner
Det finns i princip inget
läkemedel som direkt kan angripa ett virus. Zovirax är dock ett exempel på
verksam behandling mot Herpes simplex-virus. Detta virus kan ge bältros eller
vattkoppor.
Virusinfektioner kan i vissa
fall förebyggas genom vaccinering.
Exempel på förebyggande vaccinationer är polio, mässling, röda hund, påssjuka,
difteri och stelkramp.
Svampar
Svampar, vilka är större än
bakterier, var de första smittämnen som beskrevs. De har en mer invecklad
uppbyggnad och livscykel än bakterier och växer encelligt eller som flercelliga
trådliknande strukturer (bilden visar svamp av encellig typ). Med få
undantag bildar svampar under ogynnsamma förhållanden sporer. Svampar kan odlas
på samma sätt som bakterier. Vissa svamparter producerar stabila toxiner, vilka
är mycket giftiga. Spannmål som har förorenats med sådana svamparter, t.ex. av
släktet Fusa-rium, kan ge upphov till svåra sjukdomstillstånd om toxinerna
kommer med i bröd eller andra mjölprodukter
För
att förebygga svampinfektioner är det viktigt med:
- god hygien
- torra fötter, luftiga skor
- luftiga och ej åtsittande kläder
- använd tvål högst en gång om dagen. Vid övrig tvättning räcker det med
ljummet vatten
- tvätta underkläder och handdukar i minst 60 grader.
- låna aldrig någon annans handduk eller underkläder.
SMITTSPRIDNING
Med smittspridning menar
man hur smittan överförs från en person till en annan. Det finns olika sätt för
smittan att spridas, i viss mån är det reglerat av vad för typ av smitta det
handlar om. Det finns till exempel det som kallas direkt kontaktsmitta – det vill säga att man har direkt kontakt med
en smittad person eller en person som bär smittan utan att själv vara sjuk till
exempel genom hud kontakt eller utbyte av kroppsvätskor vid till exempel
samlag. Sedan finns det indirekt
kontaktsmitta – och då menar man att man blivit smittad genom att man fått
smittan genom till exempel handkontakt, kläder eller från föremål som är
förorenade med kroppsvätskor eller avföring från en smittad person. Man kan
också bli smittad via droppsmitta –
att en infekterad person till exempel nyser eller hostar, om den infekterade
håller för munnen när han/hon nyser kan också smittan föras över på det sätt
som beskrivs ovan under indirekt kontaktsmitta.
Inokulationssmitta- blodsmitta genom t ex sprutspetsar och kanyler är
också en smittspridningsväg.
Det finns också luftburen smitta –
den smitta som sprids till eller från luftvägarna funderar ungefär som vid
droppsmitta fast här torkar droppkärnorna ihop och sprids via luften och kan
inhaleras. Man kan också få smittan från/till huden genom att hudpartiklar
lossnar och sprids i rummet.
Man kan också bli smittad genom tarmsmitta
– detta kan ske genom att smittämnet når munnen, till exempel genom förorenat
livsmedel och/eller vatten. Denna smitta är inte så vanlig hos oss där vi har
ett väl fungerande avloppssystem, men desto vanligare i mindre utvecklade
länder.
Endogen
smitta innebär
kroppsegensmittspridning t ex kolibakterie som kan ge urinvägsinfektion
Den sist omnämnda smittvägen i materialet är insektsburen smitta – vissa insekter kan vara bärare av smitta till
exempel malariaflugan som sprider malaria, fästningar som kan ge borelia osv. I
Sverige är malaria så gott som utrotat, men i tropiska länder förekommer det
ganska frekvent. Däremot har man sett en ökning vad gäller borelia infektioner
från fästningbett.
Känslig mottagare: Med detta menar man en person som av olika anledningar har nedsatt
immunförsvar, och därför är mer mottaglig för en infektion. Nedsatt
immunförsvar kan man ha av en mängd olika skäl, till exempel efter att man nyss
genomgått en infektion, precis har fått ett organ intransplanterat, genomgått
operation osv.. Det kan också vara så enkelt att man kanske inte skött sin
kropp särskilt bra, genom att inte ha ätit/druckit/sovit tillräckligt.
Kroppens försvarssystem
består av två olika delar
Kroppens allmänna försvar
består i huvudsak av:
Kroppens speciella försvar
består i huvudsak av
IMMUNISERING
Det finns två olika sätt
att få immunitet:
ASEPTIK innebär att hålla det rena rent.
Basala hygienrutiner ska konsekvent tillämpas i alla
vårdsituationer och av all personal - oberoende av vårdform och vårdgivare.
Basala hygienrutiner kan bedrivas oavsett vårdform eller lokalernas utformning.
Basala hygienrutiner innebär:
Sterilisering: Under denna rubrik talar man både sterilt engångsmaterial samt material som är
gjort för att återanvändas och därmed rengöras och steriliseras efter användning.
Engångsartiklar som är steriliserade har normalt en hållbarhet på 5 år räknat
från förpackningsdatumet. Förpackningarna skall vara märkta på ett speciellt
sätt det skall finnas: öppningsanvisning, uppgift om innehållet, det skall stå
STERILE samt uppgift om steriliseringsmetod, datum för hållbarhet om det
understiger 5 år, ett tillverkningsnummer och förpackningsdatum.
Desinfektion: Detta avsnitt handlar
om hur man behandlar instrument och ytor så att de inte är upphov till
smittspridning. Man talar dels om värmedesinfektion som innebär att man värmer
föremålet i 90 grader under en minut eller i 70 grader under tio minuter för
att på så sätt försäkra sig om att eventuella mikroorganismer dör. En annan
metod man talar om är kemisk desinfektion, detta innebär att man lägger
föremålet i en kemikalielösning som dödar bakterierna, om det är ytor som skall
rengöras används oftast en lösning med 70% sprit eller
42 – 45%ig isopropanol lösning. Det är typen av smittämne och material som
avgör vilket medel man skall användas.
Färgmarkeringar: Inom sjukvården har
man olika färgmarkeringar för att underlätta det hygieniska arbetet. Grönt:
står för steriliserat material. Blått: står för rent material som genomgått
desinfektion i värmedesinfektor. Rött: står för orent material som har varit i
kontakt med urin eller avföring och endast rengjorts. Gult: står för infekterat
material eller smittsam sjukdom.
Smutstvätt: Hantering av smutstvätt
är ytterligare ett led i att förhindra smittspridning. Enligt uppgift i boken
finns föreskrifter på varje avdelning eller boende för hur tvätten skall
hanteras. Det är viktigt att jag som personal använder mig av skyddsrock,
skyddshandskar osv. när jag tar hand om förorenad tvätt. Likaså att jag ser
till att inte ”rysta” till exempel lakan osv. när jag bäddar.
Avfall: Inom
sjukvården delar man in avfallet i olika grupper. Anledningen till detta är att
en del av avfallet dels riskerar att sprida smitta och dels behöver genomgå
speciella procedurer när det skall förstöras. Man talar om: Riskavfall – under
denna kategori räknas smittförade material, skärande och/eller stickande
föremål, biologiskt material och läkemedel. Radioaktivt avfall, Miljöfarligt
avfall, samt ”Vanligt avfall”
Smittskyddslagen: Denna lag innehåller bestämmelser och regler vid olika
smittsamma sjukdomar. Som regel ingår de sjukdomar som anses samhällsfarliga
och kan få svåra följder vid en epidemi. Vissa sjukdomar anses extra
samhällsfarliga och kräver att den ansvariga läkaren anmäler till myndigheter.
Man vill givetvis så långt det är möjligt att
patienten skall medverka, men i de fall där patienten inte vill låta sig
undersökas frivilligt, kan man med stöd av lagen tvinga honom/henne till det.
Man har däremot ingen rätt att tvinga på någon behandling, om läkaren anser det
befogat kan patienten däremot tvångsisoleras under en begränsad tid. Under
denna tid är det viktigt att patienten får stöd och hjälp att förstå vikten av
behandling för att förhindra smittspridning.
REFLEKTERA ÖVER:
Vad menas med att bakterier
blir resistenta? Hur förklarar man denna resistensbildning? Hur kommer det sig
att dödligheten i de stora infektionssjukdomarna har minskat?
BEARBETA OCH LÖS:
Medicin grundkurs 1.
Medicin grundkurs 2
Självskattningstest