Vad är OSI-modellen?

OSI-modellen utvecklades under 70-talet, men har ändrats och byggts på kontinuerligt under 80- och 90-talen i takt med den tekniska utvecklingen.

OSI ska utläsas Open Systems Interconnection. Syftet med modellen är att ringa in tekniska och funktionella problem som hänger ihop med datakommunikation och att ge anvisningar om hur dessa problem ska hanteras. Målet med OSI-modellen var ursprungligen att skapa ett regelsystem som skulle ligga till grund för standarder inom området datakommunikation. Detta mål gäller fortfarande. Man kan säga att modellen är ett hjälpmedel för de tillverkare som satar på att uveckla standardiserade produkter och procedurer för datakommunikation.

Skälet till att man över huvud taget började arbeta med modellen var att snart sagt varje tillverkare av kommunikationsprodukter hade sina egna regler för produkternas uppbyggnad och funktioner. Detta medförde att kunderna inte kunde använda produkter från olika leverantörer i ett nätverk. I stället kom de i händerna på en enda leverantör och kunde tvingas att anlita denna leverantör av kostnadsskäl, trots att man kanske egentligen ville byta till en annan leverantör. OSI-modellen kan alltså sägas ha bidragit till att minska kundens beroende av en enda leverantör.

Om du känner till OSI-modellens uppbyggnad i stort, blir det lättare för dig att förstå datakommunikation. Modellen består av sju nivåer eller skikt som man också säger. Varje nivå innehåller ett antal definitioner, regler med mera som specificerar hur kommunikationen ska gå till mellan två datorer eller system. Nivåerna är beroende av varandra. Varje nivå har en koppling till nivån närmast över eller närmast under eller till båda nivåerna.

Nivå 2 kommunicerar med nivå 1 och 3. Nivå 1 kommunicerar med nivå 2, men inte direkt med nivå 3 och så vidare. De fysiska skiktet och länkskiktet bildar tillsammans utrustningsskiktet, som i huvudsak avser maskinvaran. Det är på dessa två nivåer man definierar grundläggande anslutningar vad gäller kablar, kontakter och olika typer av signaler. Nätets topologi och överföringshastighet anges i dessa skikt.

Skikten 3-5 formar en delnätsnivå, som innehåller beskrivningar av de program som är nödvändiga för att styra nätverkets utrustning. Programmen står för kommunikationen mellan sändaren och mottagaren i nätet.

Nästan alla program kopplas in i nätet via regler enligt skikt 6. Styrningen i nätet via tillämpningsprogram sker enligt regler som beskrivs i skikt 7.

När sändaren skickar ett meddelande till mottagaren, startar sändningen i tillämpningsskiktet. Därefter vandrar meddelandet neråt till det fysiska skiktet. På varje nivå utförs en tjänst som innebär att meddelandet packas om. Via en fysisk länk transporteras meddelandet från det fysiska skiktet hos sändaren till det fysiska skiktet hos mottagaren. Där vandrar meddelandet uppåt genom nivåerna till tillämpningsnivån. På vägen packas meddelandet upp.

I ett nätverk, där OSI-modellen tillämpas, kan varje skikt kommunicera med motsvarande skikt i ett annat nätverk. Program och utrustning som arbetar på en viss nivå i modellen går att byta ut utan att de övriga skikten berörs. OSI-modellen definierar inte några metoder eller tekniker som gäller datakommunikation. Den försöker i stället via regler och rekommendationer att få standardiseringsorgan världen över att utnyttja modellen i sitt standardiseringsarbete.

Det kanske i detta sammanhang inte är så dumt att du först får en närmare presentation av de sju skikten och därefter en konkret beskrivning av hur man kan tillämpa modellen på en brevväxling mellan två personer.

Fysiskt skikt
Det fysiska skiktet definierar gränssnittet mellan till exempel en terminal eller en persondator och ett nätverk. I det här skiktet anger man ledarnas uppgifter, specificerar elektriska egenskaper, beskriver hur anslutningskontakter och kablar ska se ut. Överföringshastigheten i kablar anges här liksom topologin, det vill säga den fysiska kabeldragningen. Exempel på standard i detta skikt är ISO 802.3 (Ethernet) och ITU V.24 (gränssnitt mot modem).

Länkskikt
Länkskiktet kallas också paketnivån. Denna nivå delar upp data i paket och skter en del av överföringskontrollen och felhanteringen. Länkskiktet består av två delnivåer. En delnivå är beroende av överföringsmediet. Den andra delnivån är oberoende av överföringsmediet. Om det uppstår fel i dataöverföringen, kan den här nivån ombesörja att sändningen sker på nytt. All hantering sker på bytenivå. I detta skikt definieras till exempel CSMA/CD, som är åtkomstmetoden för Ethernet.

Nätskikt
Nätskiktet tar emot data från länkskiktet, hanteringen sker på bytenivå. Nätskiktet kopplar upp och ner förbindelser, styr vägval (routing) och adressering. Nätskiktet ansvarar för dataöverföring mellan nätadresser. Nätskiktet handhar också upp- och nerpackning av datapaket. Exempel på en nätskiktsstandard är ITU X.21 som beskriver gränssnittsfunktioner för anslutning av synkrona datautrustningar till allmänna datanät.

Transportskikt
I transportskiktet finns standarder för ur felfri dataöverföring från sändare till mottagare ska gå till. Hanteringen sker på paketnivå. Skiktet ser till att alla paket överförs i rätt ordning och att inget paket av misstag råkar överföras två gånger. Regler finns för hur felaktiga paket ska sändas om. Beskrivningar finns för vilken kvalitet och vilka prestanda dataöverföringen ska ha. I transportskiktet finns också regler för hur en dator som använder flera program samtidigt ska transportera data till rätt program. Sessionskikt Sessionsskiktet övervakar uppkopplingar (sessioner) mot tillämpningsprogram. Sessionsskiktet innehåller beskrivningar av hur man går till väga för att vara inne i flera program samtidigt utan att förlora data när man byter fönster. I det här skiktet finns också regler för hur man ska kontrollera när data får sändas respektive inte sändas.

Presentationsskikt
Presentationsskiktet innehåller regler för hur man ska hantera språket som används mellan tillämpningsskiktet och presentationsskiktet. I det här skiktet beskrivs hur datapaket ska behandlas så att tillämpningsskiktet förstår. Regler för kryptering av data finns på den här nivån. Skiktet beskriver också hur tillämpningsprogram ska få tillgång till nätet. Alla nätverkstillverkare som använder Microsofts DOS, måste utnyttja gränssnittet ii det här skiktet.

Tillämpningsskikt
Den här nivån är fönstret mellan sändaren och mottagaren. Det är på denna nivå som användaren kommer i kontakt med nätverket.
Tillämpningsskiktet innehåller många standarder för olika tillämpningar, såsom:

• Filöverföring
• Jobbhantering
• Meddelandehantering
• Teletex
• Telefax
• Videotex