Båtens fart genom vattnet
Det är inte bara seglen, som bestämmer farten. Undervattenskroppens yta och form har även stor betydelse. Trots, att konstruktören redan till en stor del har bestämt båtens prestanda, kan denna ändå till en viss del påverkas av besättningens åtgärder.
När en båt seglar genom vattnet bildas ett motstånd. Detta kan delas upp i två komponenter:
-friktionsmotstånd, vilket uppstår när vattnet strömmar kring undervattenskroppen
-inducerat motstånd eller vågbildningsmotstånd, vilket generares av själva båten
1. Friktionsmotståndet
Detta är ett vanligt strömningsmotstånd. Storleken beror på:
- friktionskoefficienten
- kroppens totala omströmmande yta (våta ytan)
- farten genom vattnet.
Friktionskoefficienten kan hållas låg genom att man har en slät och ren botten.
Våta ytan är oftast minst, när båten seglas parallellt med sin konstruktionsvattenlinje. Extra vikt ombord ökar våta ytan om än relativt litet. En extra gast ombord i en IF-båt ökar våta ytan 1.3 %.
Fartberoendet är ungefär kvadratiskt, dvs. motståndet blir fyra gånger så stort, när man dubblar farten.
2. Vågbildningsmotståndet
Detta beror på, att det bildas vågor för och akter om båten. Motståndets storlek beror i huvudsak på tre komponenter:
-fartens relation till vattenlinjelängden
-deplacementet
-skrovformen.
a) Fartens relation till vattenlinjelängden
Hydrodynamikern Fruode kom för länge sedan på, att en båt kan segla fortare, om den är längre. Förhållandet mellan en båts fart genom vattnet och kvadratroten ur den effektiva vattenlinjelängden har utgjort - och utgör fortvarande grunden till praktiskt taget alla respitregler.
b) Deplacementet
Ju tyngre båten är, desto mer vatten måste förflyttas från för till akter, och desto större kraft måste till för att behålla farten. För att kunna segla och accelerera lika fort, behöver en lika lång men dubbelt så tung båt dubbelt så stor framdrivande kraft och därigenom dubbelt så mycket segel.