Irrfärder på hexameter

Jag har läst fortsättningen på Iliaden, nämligen Odysséen. Författaren till detta verk sägs vara den mytomspunna skalden Homeros, vilken man inte vet säkert någonsin existerat. Jag har läst en tolkning på svenska av Erland Lagerlöf. Anledningen till att jag valde att läsa Odysséen istället för Iliaden är den att Odysséen sägs vara vackrare skriven.

Odysséen handlar om hjälten från kriget i Troja, Odysseus. Boken består av 24 sånger där det berättas om Odysseus långa och många irrfärder från sitt fångenskap hos nymfen Kalypso tills han återvänder till sin hemö och väntande fru Penelope. Under de 10 år man får följa Odysseus hinner han med många äventyr av olika karaktär, det gör att boken blir varierad och mer spännande.

För att nämna exempel på hur olika äventyren kan vara så skall jag kort referera två av dem.

I sjätte sången ligger Odysseus och sover på en strand ilandspolad efter sitt senaste äventyr. En flicka vid namn Nausikaa, dotter till fajakernas konung Alkinoos, hittar den slagne hjälten som tigger om hjälp. Hon ger honom kläder och lovar att föra honom till slottet. Detta kapitel är förhållandevis händelsefattigt men nog så vackert att läsa. Det ligger ett romantiskt skimmer över händelseförloppet och miljöerna är förträffligt beskrivna av Erland Lagerlöf.

Skillnaden är stor när man sedan läser den tolfte sången som handlar om Odysseus möte med de två havsmonstrerna Skylla och Karybdis. Detta kapitel går mest ut på att förklara hur fantastisk Odysseus är. Det skall vara spännande men jag tycker att det mest är långtråkigt.

Boken som helhet tyckte jag var mycket intressant att läsa. Med tanke på de ingripanden som olika gudar gjorde titt som tätt under berättelsens lopp, påminner Odysséen lite om de bibliska äventyren i första testamentet. Likheten sträcker sig dock bara till handlingen. Odysséen är skriven på det gamla versmåttet "hexameter". Detta gör att det till en början känns svårt att läsa boken men kommer man väl in i den rätta rytmen (det kan ta ett tag) går det som en dans.

Det sägs att Erland Lagerlöf har gjort en av de mest förnämsta tolkningarna av Odysséen. Med erfarenhet av en halvläst Odysséen av en annan översättare kan jag bara instämma. Man får klara bilder av hur det såg ut och personbeskrivningarna är målande och vackra. Man får veta mycket om en persons egenskaper genom de så kallade stående epiteten som till exempel "den rosenfingrade Eos" eller "den mångförslagne Odysseus".

Som avslutning vill jag säga att det var ett sant nöja att läsa denna bok och det tror jag alla som har någon känsla för poesi eller dylikt kan hålla med om. Jag ska snart ta itu med Iliaden och ni kan se fram emot en snart kommande recension av den.

Av Teresa Norman, vt 1999 (publicerad med hennes tillstånd)