Databussar

De olika sorters data som ska förflyttas i datorn gör det med hjälp av datorns bussar. De förbinder processorn med de olika enheterna som är anslutna till datorn. Anslutningarna sker via de olika kort som man monterar in i de instickskontakter som finns på moderkortet. Korten är förbundna via kontakten med datorns buss-system.

En databit är den minsta delen information som används. En bit kan vara antingen en etta eller en nolla. Ett byte består av 8 databitar och 1 Kb är 1024 bitar.

En datorbuss består av ett antal ledningar mellan de olika enheterna och ju flera ledningar man har ju mera data kan man överföra via dessa. För varje klockcykel som processorn hanterar kan det överföras en bit på bussen.

Om bussen har 16 ledningar kan den bara överföra hälften av data som en 32 ledningars buss kan. Bussens ledningsantal kallas för bussens bredd, man säger 16 bitars databuss, 32 bitars databuss och så vidare.

Databussarna finns i följande utförande:
Busstyp: Kommentarer:
ISA Första typen av databuss 8 och 16 bitar
EISA Expanderad ISA buss används inte så ofta
VESA 32 bitars "lokal bus"används ofta i 486 processorer
PCI 32 bitars buss . finns både i 486 och Pentiumprocessorer

Ofta förekommer flera bussar i samma dator. Det vanligaste är PCI och ISA 16.

Andra typer av minnen
Sekundärminnen kallas de olika minnen som kan anslutas till datorn.
Till exempel:

  • Hårddisken
  • Diskettenheten
  • CD-spelaren
  • DVD-spelare

Hårddisken sitter som regel fast monterad i datorn och innehåller mycket lagringskapacitet. I dag är 20 Gigabyte eller mera, inget ovanligt.

Diskettenheten brukar också vara fast monterad i datorn och används både för att mata in data i datorn och för att ta emot data från datorn till disketter. Den vanligaste storleken på disketter är 1.44 Mb.

CD-spelaren kan även den ladda in data i datorn och även ta emot data från datorn via en så kallad CD-brännare. Vanlig storlek på CD-romskivor är 650 Mb.

Det finns flera olika typer av lagringsmedia. DVD och Zip-drive är två andra media med stora lagringskapaciteter.

Plug-and-Play
Plug-and-Play är en standard för att lättare kunna installera maskinvara och programvara på en dator. Som regel finns det ett installationsprogram som identifierar maskin eller hårdvaran och mer eller mindre automatiskt 
installerar dessa.

Vid installation av hårddiskar och andra enheter kan man i bland få göra inställningar på respektive enhet. Dessa inställningar kan bestå av så kallade jumpers, som är små byglingar som måste flyttas efter ett bestämt mönster beroende på hur enheten ska installeras.


Jumper.

Det kan också finnas så kallade Dip-switchar, små omkopplare  som man ställer in i två lägen on eller off, efter ett speciellt mönster från tillverkaren.

Interrupt är en avbrottsrutin som man använder inuti datorn för att påkalla uppmärksamheten till en viss enhet, som vill komma i kontakt med systemet. Det finns olika interrupts för olika anslutningskort. Det är viktigt att följa tillverkarens direktiv vid installationen. Fel av denn här typen kan vara svåra att hitta.

Hjälp finns via Inställningar och Kontrollpanelen. Gå sedan vidare till System- och Enhetshanteraren. Där kan du se alla maskinvaruprofilerna och om det finns konflikter där måste man ta itu med dem omedelbart. Om det har uppstått en konflikt i systemet markeras enheterna som regel med ett rött kryss eller ett utropstecken eller frågetecken över den enhet som orsakar konflikten.

Egenskaper för System.

Dubbelklicka på Dator och markera sedan Avbrottsnummer (IRQ) så får du upp en lista på avbrottsnumren för de olika enheterna.

Egenskaper för Dator.

Vissa enheter som ljudkort kan tilldelas en adress direkt i arbetsminnet. När den här enheten behöver läsa eller skriva något kan den göra det direkt utan att data behöver gå via processorn. Det här kallas för Direkt Memory Access (DMA). DMA kan du kontrollera på samma sätt som tidigare i Enhetshanteraren men välj då i stället DMA i stället för IRQ.

©Copyright: Lars Sjunnevik