Alla länder har någon eller en grupp människor som beslutar om vad som ska gälla i landet. Självklart blir det problematiskt om alla beslut som rör landet skall fattas på ett ställe, av en eller en grupp personer. Därför finns det i många länder lokala organ som beslutar om frågor som rör närområdet. Vilken rätt dessa har att fatta beslut rörande olika frågor, beror på om landet är en enhetsstat eller unionsstat.

Enhetsstat
I en enhetsstat låter den centrala regeringen de folkvalda lokala församlingarna besluta i de frågor som centralregeringen vill. Den centrala folkrepresentationen stiftar lagarna. De lokala församlingarna ges befogenheter men den centrala församlingen kan också återkalla de rättigheterna. Sverige är ett exempel på en enhetsstat där riksdagen gett kommuner och regioner rätt att besluta i vissa frågor som rör dem och närområdet.

Unionsstat
Detta kan också kallas federal stat eller förbundsstat. Unionsstaten består av delstater vars lokala regeringar behåller sitt självstyrelse i nästan alla frågor. Bara i ett begränsat antal frågor - ofta de som angår alla de ingående staterna - har den federala myndigheten getts rätt att bestämma för hela federationen.
Det är de "lägre" nivåerna bestämmer vad dom "högre" skall ha för bestämmanderätt. (Det är raka motsatsen till förhållandet i en centralistisk stat, där den centrala myndigheten bestämmer vad dom "lägre" nivåerna skall få bestämma själva.) Exempel på unionsstater är USA och Tyskland.