Sjukdomar på Medeltiden var mycket farliga, för man visste inte hur man kunde bota dem. Man hade inte samma kunskap som vi har idag.

En enkel förkylning kunde vara livshotande.

Människor på medeltiden kunde få ungefär likadana sjukdomar som vi kan få idag, men det var mycket värre, man hade ju tillexempel inte huvudvärks tabletter, eller host medecin, så man blev mycket sjukare.

Barn var känsligast för sjukdomarna, influensan var ofta dödligt för dem.

 På den tiden så trodde man att Djävulen var roten till alla sjukdomar och all ondska,

de trodde att Djävulen hade tagit över själen, och för att man skulle befria dem så bad man och gjorde korstecken.

Mest framgångsrika i medicin på Medeltiden var Araberna. De hade mest kunskap och visste rätt mycket om dom olika sjukdomarna.

I  läkekonsten testade man gärna olika konstiga experiment, bland annat exotiska örter och andra växter.

För att motverka diarée så åt man blåbär,

sallad fungerade som sömnmedel.

Fröna som de odlade förhindrade onda drömmar, Timjan var bra för att motverka hosta plus att ormar och andra giftiga djur flyr vid röken av timjan och Dill över dörren höll Trollen borta.

Huggorm.

Den värsta sjukdomen var ju förstås pesten (Digerdöden) som spreds av bakterien Yersinia Pestis.

 Det vars två sorter av pest, Lungpesten och Böldpesten.

Av pesten dog man bara inom några dagar, det var väldigt få som överlevde, pesten spred sig genom råttor, som hade giftiga loppor på sig.

Ett litet bett av en sån loppa, var dödlig.

Man testade många konstiga saker för att försöka bota det, men inget verkade funka. Man hade ingen aning om att det var råttorna som spred det, dom trodde det var Gud som ville straffa dem!