Politisk och social utveckling i Europa och USA under mellankrigstiden

Fredsuppgörelsen efter första världskriget syftade till att skapa fred och demokrati i Europa. Alla nya stater och flera gamla fick demokratiska författningar. Under mellankrigstiden utvecklades flera demokratier till diktaturer. I slutet av mellankrigstiden var mer än hälften av Europas länder diktaturer.

Med den ekonomiska krisen i början av 1930-talet kastades miljoner människor ut i nöd och otrygghet. I många länder reagerade regeringarna med att skära ner statsutgifterna. Staternas välfärdssystem var dåligt utbyggda men nu blev det nödvändigt att bemöta den sociala oron. Lagförslag om socialförsäkringssystem orsakade ofta politisk strid i de industrialiserade länderna. Kampen för sociala reformer leddes ofta av den växande arbetarrörelsen. Under 1920-talet fick i alla de industrialiserade länderna, utom USA, de socialistiska arbetarpartierna stor betydelse. Som en konsekvens av detta fick Tyskland, Storbritannien och länderna i Skandinavien regeringar med socialistiska partier.

Många kritiserade det demokratiska systemet och man menade att en splittring på ett stort antal partier fick till följd att det var svårt att bilda tillräckligt starka regeringar med klart stöd i parlamentet. I många länder uppstod en förtroendekris för det politiska systemet när depressionen bredde ut sig och krisen blev allt djupare. Misstron ökade och många borgerliga grupper såg de framväxande kommunistpartierna som ett hot. Alternativen till demokrati framstod för många som antingen en helt socialistisk stat eller någon nationell diktatur.

Depressionen förde så småningom fram partier och ledare som ingav väljarna nytt hopp. De nya ledarna lovade att aktivt bekämpa krisen om de bara fick väljarnas förtroende. Exempel på nya ledare som fick väljarnas förtroende var Roosevelt i USA, Per Albin Hansson i Sverige, Folkfronten i Frankrike  och Adolf Hitler i Tyskland.

I flertalet östeuropeiska stater tog auktoritära regimer makten. Detta brukar förklaras med att medelklassen var svag och den gamla traditionella överklassen, jordägarna, ämbetsmännen och kyrkan fortfarande hade ett stort politiskt inflytande.

Sovjetunionen fick under Stalin ett auktoritärt samhällssystem liknande det som växte fram i Tyskland under Hitler.

I Spanien, Italien och Tyskland kom demokratin att förlora mot diktaturer. Demokratin fanns i stort sett bara kvar i de traditionella parlamentariska staterna i Nordvästeuropa som Storbritannien, Skandinavien, Frankrike och Beneluxländerna.

Utanför Europa kvarstod demokratiska system i USA och i länderna som tillhörde det brittiska samväldet.

Nazismen i Tyskland

Senast updaterat 06/03/13 10:51