Iranska revolutionen 1979. När Ayatolla Khomeyni återvänder till Iran efter 14 år i exil tas han emot som en frälsare. Men hans styre blir blodigt. Svensk-iranska Haideh Daragahi deltog i kampen mot shahen av Iran som förde Khomeyni till makten. Till ett högt pris tog hon sedan upp kampen mot Khomeynis religiösa förtryck.

OBS! Vi vill förvarna om att filmen innehåller starka berättelser och bilder.

Frågor efter visning

När startade missnöjet med shahen? Varför startade det just då?
Förklara problematiken med oljepengarna. Vad tyckte folket att shahen gjorde fel?
Vad hade den hemliga polisen i Iran till uppgift?
Vilka metoder användes av shahen respektive ayatollan för att kontrollera folket?
Hur blev livet i Iran efter revolutionen? Hur liknar och skiljer det sig från livet före revolutionen?
Vad kännetecknar en demokrati respektive en diktatur?
Det finns flera sätt att definiera demokrati. Reflektera utifrån följande kriterier för demokrati. Vad kan man säga om Iran före och efter revolutionen utifrån dessa kriterier?
• Valda befattningshavare
• Fria och opartiska val
• Allmän rösträtt
• Rätt att kandidera i val
• Yttrandefrihet
• Alternativa informationskällor
• Föreningsfrihet och religionsfrihet

__________________________________________________________________________

Nyckelord

Iran
Revolution
Statsskick
Islam
Förtryck
Förföljelser
Olja
Teheran

__________________________________________________________________________

Bakgrund

När andra världskriget bröt ut påbörjades en förändring av det iranska statsskicket. Landet hade tidigare varit styrt av armégeneralen Reza Pahlavi, som bedrev en progressiv politik med stora västerländska inslag som tog sig uttryck i bland annat den sekulära lagstiftningen. Men det tyskvänliga Iran blev invaderat av sovjetiska och brittiska styrkor under andra världskriget, och shahen avsattes. Tronen fick efter invasionen tas över av hans son, shah Reza Mohammad.

Reza Mohammad fortsatte styra landet efter sin fars modell. Detta innebar en rörelse mot ett mer sekulärt samhälle, inspirerat av västerländska modeller. Religionens minskade betydelse hade gett flera goda resultat, och landet hade en explosionsartad ökning av läskunnighet. Men shahens styre hade en baksida. Landets stora inkomster i form av oljepengar kom inte alltid befolkningen till godo, och många började ifrågasätta att inkomsterna alltid tycktes antingen försvinna ut ur landet eller hamna i shahens egna fickor. Shahens sekulära politik i kombination med hans ekonomiska samarbete med väst fick många att tvivla på att shahens lojalitet verkligen var med det iranska folket. Den utbredda fattigdomen skapade ännu större misstro – vart tog egentligen oljepengarna vägen?

Folket var missnöjda med sin ledare, men hade inga möjligheter att utkräva något ansvar. Några reformer i demokratisk riktning hade nämligen inte gjorts, och shahens grepp om makten var hårt. Shahens regim gjorde sig alltmer impopulär genom sitt förtryck och sina förföljelser av oliktänkande, och protester trycktes snabbt och brutalt ner av dess säkerhetspolis. När shahen 1978 ska hålla ett påkostat jubileumsfirande för sin egen regim sticker det i ögonen på det fattiga och förtryckta iranska folket, som påbörjar de demonstrationer som ska leda till revolution och maktskifte.

Ledaren för revolutionen var ayatolla Ruhollah Khomeini, som även hade tillskansat sig en position som religiös ledare. Han hade i årtionden kritiserat hur religionen pressats tillbaka av kungahuset, och levde efter detta som landsförvisad. Han ledde därför revolutionen genom massmedia från sin exil i Frankrike. Hans budskap spred sig, med ledord som islam, jämlikhet och rättvisa. Fler och fler som ville göra slut på shahens orättvisor anslöt sig. Ayatollan enade shahens motståndare, och lyckades samla allt från vänsterorienterade till liberaler under en och samma politiska flagg. Gatorna började fyllas av protesterande demonstranter.

Hösten 1978 präglades av demonstrationer som inte sällan slutade i tragedi. Shahen hade blivit diagnosticerad med cancer, och agerade allt mer desperat. Militären sattes in och många demonstranter dog när de väpnade styrkorna sköt skarpt in i demonstrationstågen. Men demonstranterna var helt enkelt för många för att låta sig kuvas, och allt fler anslöt sig till motståndsrörelsen. När oljearbetarna anslöt sig senare samma år ströps shahens inkomster, och konflikten nådde sitt klimax i januari 1979.

Shahen tvingas då lämna landet och makten tillfaller till en början Shapur Bakhtiar, som blir landets premiärminister. Men demonstranterna blir inte nöjda, trots Bakhtiars löften om slopad censur och tillbakadragen säkerhetspolis. 1979 återvänder ayatolla Khomeini till Iran, och en islamistisk republik införs.

Revolutionen hade lyckats, men priset skulle visa sig bli högt. Ayatolla Khomeini låter avrätta shahens högt uppsatta militärer, och stannar inte där. Efter hans tillträde till makten följer år av systematiska avrättningar av oliktänkande. Liberaler, socialister, monarkister och andra meningsmotståndare förföljdes och dödades, och bilder av deras döda kroppar syntes ständigt i landets medier. Ett revolutionsgarde övervakade människor för att se till att de följde islams lagar, som i den nya konstitutionen stod över den tidigare sekulära lagstiftning. Ayatollans islamistiska Iran blev alltmer likt en diktatur. Vid sin död 1989 ersattes Ruhollah Khomeini av en efterträdande ayatolla, och sedan dess har miljontals iranier tvingats lämna landet på grund av det politiska förtrycket.