Snabb
industrialisering, framtidstro och militär upprustning stärkte
självförtroendet hos de europeiska folken (Europa och USA).
Synen på andra folk var starkt rasistisk och andra kontinenter sågs
som råvaruleverantörer eller potentiella marknader för
de egna industrivarorna. Att andra folkslag var lägre stående
sågs närmast som en självklarhet.
Under slutet av
1800-talet stred europeerna om kontrollen över resten av världen.
Afrika delades upp mellan de europeiska stormakterna. Gränserna
drogs med linjal vid konferenser som hölls i Europa.
Detta att lägga
andra folk under sig kom att benämnas imperialism (från latin
och betyder befälsmakt).
Storbritannien
strävade efter kontroll från Sydafrika till Nordafrika (Kap
till Kairo), Frankrike inriktade sig på ett område i norra
Afrika från öst till väst. Innan första världskriget
fanns det endast ett land som inte var kolonialiserat, nämligen
Abbessinien, nuvarnade Etiopien. För att få en tydlig bild
av förändringen kan du titta på kartan här nedan.
Den visar hur Afrika såg ut innan och efter uppdelningen.

 |
Orsaker till imperialismen var både sociala och ekonomiska. Visst
var det viktigt att få råvaror och avsättning för
sina egna industriprodukter, men trots att Afrika är en stor kontinent,
var ändå handeln mellan västländer den absolut
viktigaste. Det var de sociala aspekterna som tog över. Här
kan vi se olika typer av sociala aspekter. Många missionärer
ville visa sin syn på livet och människan och Darwins utvecklingslära
bidrog till att de infödda sågs på ett nedvärderande
sätt. Samtidigt var det en tid av hård konkurrens mellan
stormakterna där kampen om råvaror, nya marknader och stormaktsställning
spelade en avgörande roll.
Imperialismen
bedförde både positiva och negativa följder för
de kolonserade länderna.