Peter den store

Vem var då den man som satte stopp för de svenska stormaktsdrömmarna. Egentligen kanske det är fel att tala om en man då en hel arme riskerat sitt liv för sitt land. Peter den store, tsar av Ryssland skrev hem till sin fru Katarina efter slaget vid Poltava:

"Lilla mor, god dag. Jag vill meddela Dig att Gud i dag i sin stora nåd har skänkt oss en makalös seger över fienden. Kort sagt, hela den fientliga hären är slagen, varom Du skall få höra mera från oss." Peter P.S. Kom hit och gratulera oss.

(Englund, Peter: "Poltava", Atlantis, 1988, s 220)

I ett översiktligt kompendiearbete om världshistorien skriver historikern Kurt Ågren om Peter den store. Visserligen är framställningen kortfattad men ändå framträder en bild av en tsar som verkligen bryter ett gammalt ryskt mönster. Han bryter isoleringen. Ågren skriver om Peters arbete att omvandla Ryssland till en modern europeisk stormakt. Efter att ha uppfattat Ryssland som efterblivet omorganiserades hela samhället och vid Peters död hade också Ryssland förändrats och trätt fram som en stormakt. (Ågren, Kurt; kompendiesamling, Linköpings universitet, 1978, s 21)

Kortfattat kan man naturligtvis nöja sig så. En man som lyckades få det traditionella Ryssland att närma sig Europa och träda fram som en stormakt med en modern, effektiv armé och en effektivare statsförvaltning. Men bilden av Peter den store kan också vara en helt annan. "Fascinerande" är i alla händelser ett begrepp alla kan enas om.

Peter föddes 1672, han var son till tsar Alexej, och dog 1725. Efter några år av adelsvälde tog han makten på 1690-talet. Han åkte 1697 till Västeuropa på en slags studieresa. I uppslagsverket Media kan man läsa att han försökte resa anonymt som artilleristen "Peter Michailov". Det gick emellertid inte att behålla anonymiteten. Han umgicks i stället med en rad kungligheter och dessutom utmärkte han sig genom sin längd. I Media sägs att han var huvudet högre än alla andra. Under sin resa praktiserade han som lärling inom olika områden, bl a som timmerman och vapensmed. Han sägs ha varit särskilt intresserad av skeppsbygge och navigation. 1698 fick han raskt fara hem för att ta i tu med ett kuppförsök av elittrupperna (streltserna). Dessa krossades av Peter.

Peter grundade Sankt Petersburg som blev Rysslands huvudstad. Han led ett tillfälligt nederlag mot Sverige vid Narva 1700 men besegrade Sverige vid Poltava 1709. Med Peter blev Ryssland en stormakt och han fick av senaten tillnamnet "den store". Han effektiviserade armén, byggde upp en stark flotta och organiserade om förvaltningen. Media avslutar sin beskrivning av Peter enligt följande:

"Både som regent och krigsledare visade Peter järnvilja, fullständig hänsynslöshet och en aldrig sinande uppfinningsrikedom. Hans drastiska tvångsåtgärder och förakt för gammal sed gjorde dock många av hans insatser kortlivade. Hårdhänt slog han ned all opposition - hans egen son Alexej, som sympatiserade med de konservativa, dog 1718 i fängelse efter tortyr."

I samlingsverket "50 sekler", beskrivs hur Peter gör upp med det gamla samhället bl a genom att tvinga de gammeldags adelsmännen - bojanerna - att klippa sina långskägg.

I Jerker Roséns "1500- och 1600- talens historia", kan man läsa om Peters målsättning att göra Ryssland till en västerländsk stat med gruvdrift, industrier, skeppsfart, handel samt en modern militär. På sin resa till Europa blev han mycket klar över skillnaderna mellan det utvecklade Västeuropa och det efterblivna Ryssland. På sin resa anställde han en mängd specialister på olika områden som skulle hjälpa Ryssland att utvecklas mot den stormakt Peter drömde om. Streltsergardet, ett elitregemente rekryterat från adeln stod i opposition mot tsaren p g a det ökade intresset för väst. De hade starka privilegier att försvara. När Peter kom tillbaka var upproret redan kuvat, ".men han tog en gruvlig hämnd genom massavrättningar, i vilka han personligen deltog."

Will Cuppy beskriver Peter på ett något annorlunda sätt. Han berättar om den unge Peters rackartyg är han som tioåring roade sig med upptåg.

"Han tyckte mycket om humor och kvickhet som att slå ut tänderna på folk med korphacka och spränga skallen av dem med fyrverkeripjäser. Han visste vad publiken ville ha." (Cuppy, Will: "Nästans samtligas nedgång och fall", 1989, första utgåvan 1950)

Cuppys uppgift på Peters längd är 205 cm. Enligt Cuppy var det svårt för Peter att resa som vem som helst. Dels utmärkte han sig genom sin längd och dels uppträdde han inte särskilt diskret.

"I England bodde han i John Evelyns hus, hyrt av amiral Benbow som hyrde ut det i andra hand till Peter. Peter krossade trehundra fönsterrutor och sprättade upp fjäderbolstrarna. Huset blev en ruin."

Cuppy berättar vidare om Peters lag mot långa skägg, hans grundande av St Petersburg, hur han gifte sig med den litauiska bondflickan Marta som bytte namn till Katarina med vilken han fick tolv barn. Ett av barnen, Elisabet, blev senare kejsarinna. Peter hade en dubbel syn på kvinnans frigörelse.

"Peter frigjorde de ryska kvinnorna med undantag för dem som fanns i hans egen familj. Dem satte han i kloster. När han upptäckte att hustrun Katarina hade en älskare lät han halshugga mannen för att lära honom en läxa. Sedan lade Peter hans huvud i en burk med sprit och placerade den i Katarinas fönster. Hon nämnde aldrig den saken."

Cuppy beskriver också på andra sätt Peters mycket häftiga humör. Han slog ofta sin son Aleksej. Kanske slog han ihjäl honom :

"Nå ja, han gjorde det bara en gång. Och dessutom var han full just då.".

Han fick sina anfall och han verkställde personligen avrättningar. Cuppy hävdar att Peter själv skulle ha halshuggit 200 personer vid streltseravrättningarna.

Förmodligen är den personliga halshuggningen av 200 personer överdriven. Men den bild av Peter som Cuppy ger är, även om den är skämtsam, fullt riktig. I Henri Troyats verk: Peter den Store framträder bilden av en mycket hätsk, oberäknelig alkoholist som var nyfiken på allt, handlade snabbt och växlade mellan många olika roller. Han hade en mängd kvinnor, var totalt hänsynslös, älskade att bevittna och delta i tortyr och slog utan att tveka ihjäl dem som inte behagade honom. Ett mycket tydligt och makabert exempel är följande. Han hade en mängd älskarinnor och när han kommit på att en av dem, Marija Hamilton, att bedra honom och dessutom hade hon bestulit hans hustru, dömdes hon till döden. Vid avrättningsplatsen kysste tsaren henne ömt innan han lämnade över henne till bödeln.

"Yxan föll med ett dovt ljud. Mycket lugnt plockade Peter upp det blodiga huvudet som hade rullat i väg på plankgolvet, han lyfte upp det i håret, granskade det och vänd mot gruppen av hovfolk förvandlade han sig till professor i anatomi. Med stadig röst demonstrerade han för de närvarande skärpan i själva yxsnittet och han räknade upp namnen på de organ som skymtade i snittytan, halspulsådern, luftstrupen, ryggraden, nerverna, musklerna.Efter slutad föreställning tryckte han en kyss på de kallnade läpparna, dessa läppar som så ofta tätt intill hans egna viskat ömma kärleksord, varpå han släppte det avhuggna huvudet tillbaka i smutsen, gjorde korstecknet och gick därifrån." (Troyat, s 253-254)

Senast updaterat 06/03/10 15:57