Sverige

Bönderna

På 1500-talet levde 90-95 % av alla svenskar i bondesamhället. De levde i byalag där bygemenskapen var viktig av flera skäl. Dels var man tvungen att samarbeta för att utföra arbetet och dels hade byn en viktig social funktion. Arbetet bestod av både åkerbruk och boskapsskötsel. Man odlade framför allt korn men också råg, havre och vete. Större delen av landet odlades i tvåskifte. Det innebar att hälften av jorden låg i träda (vila). Det mer utvecklade treskiftet förekom i södra delarna av landet. Vid treskifte byter man gröda andra året och lägger sedan jorden i träda det tredje året.

Olika typer av avgifter förekom beroende på vem som ägde jorden. Självägande bönder, alltså de som ägde sin jord, betalade skatt till kronan (=kungamakten/staten). Dessa kallades skattebönder. Kronan ägde också jord som den arrenderade ut. De som brukade kronans jord betalade dels en engångsavgift och dels ett årligt arrende (avrad). Dessa bönder kallades kronobönder. Liknande villkor hade frälsebönderna. Jordägare var här adel, kyrka eller kloster. Också här betalades bönderna en engångsavgift och ett årligt arrende. Dessutom fanns godsen där arbetet utfördes av betald arbetskraft. De som gjorde arbete på gården hade dessutom arrenderadegårdar för sin egen försörjning

Kulturellt

I och med att Sverige under Gustav Vasas tid anammade den lutherska läran (beslut först 1593) kom Sveriges kontakt med omvärlden att främst beröra de lutherska furstedömmena i Tyskland. Genom alla de krig Sverige deltog i under 1600-talet och även via invandring ökade kontakten med övriga Europa.

Universitetet i Uppsala, vilket hade grundads vid slutet av 1400-talet och var Sveriges enda, kom att föra en tynande verksamhet fram till 1600-talets början då man åter såg till att ge skolan en bra ekonomiska bas att stå på. Cirka 1000 personer studerande vid Uppsala universitet, och av dessa var en tredjedel bondsöner.

För folk i allmänhet kom kyrkan att få en större utbildningsroll än tidigare. Predikan skedde numera på modersmålet, tidigare hade det skett på latin. Predikan kom även att användas som ett medel att föra fram statens syn. Kyrkobesöken kan till viss del ses som dåtidens media. Luthers lilla katekes kom under de närmaste århundradena att spela en stor roll för den enskilda människan. Husförhör hölls överallt med befolkningen.

Den svenska stormaktstiden (ca 1600 -1721)

Det här var en tid då Sverige enades som nation och utvidgade sitt territorium. Ett sätt att sammanfatta stormaktstiden är att "hänga upp" den på dess kungar: Gustav Vasa stärkte kungamakten, Gustav II byggde upp förvaltningen, rustade upp och krigade, Karl X utvidgade Sverige till den största utbredning, Karl XI byggde upp den karolinska armén och Karl XII krigade hela sin regeringstid.

En viktig förutsättning för att Sverige kunde växa sig så stort var också att omgivande stater var försvagade vid mitten av 1600-talet. De svenska stormaktsdrömmarna fyllde upp ett maktvakuum som fanns i norra Europa.

De många krigen kostade enormt mycket för det fattiga Sverige. Ett problem med att hålla samman detta stora land var att det hade fiender från flera håll; Danmark och Polen i söder och det allt mäktigare Ryssland i öster. I längden var det ohållbart att kunna stå emot dessa staters anspråk på landområden. Efter Karl XII:s seger mot Ryssland vid Narva år 1700 vände krigslyckan. Efter en lång kall vinter på ryskt område och fruktansvärda förhållanden för den svenska armén blev den svenska armén fullständigt utslagen vid Poltava 1709.

Senast updaterat 06/03/14 11:05