Kvicksilver

---

Kvicksilver har länge använts både i hem och arbetsliv utan att man förstått riskerna. Det första larmet kom från Japan på 1950-talet. Hundratals människor förgiftades av fisk från kustvatten nära en kemisk fabrik som släppte ut kvicksilverhaltiga ämnen.

Även i Sverige började man mäta kvicksilverhalten i fisk. Särskilt nära massafabriker fann man för höga halter. Flera sjöar och kuststräckor "svartlistades". Fisken var oätbar eller borde konsumeras med måtta.

Trots att massaindustrin slutade använda kvicksilver (som bekämpningsmedel mot svampangrepp) redan 1967, försvann inte giftverkan genast. Kvicksilvret låg kvar i bottenslammet (döda bottnar).

Ända till mitten av 60-talet användes kvicksilver för att beta säden (behandla den) mot mögelangrepp. Fåglar, till exempel gulsparvar, som åt sädeskorn, förgiftades och började bli sällsynta. Fågelskådare slog larm och kvicksilver förbjöds vid betning av säd.

Fortfarande pågår en envis kamp för att minska användningen av kvicksilver i samhället. Sedan 1993 finns inga kvicksilvertermometrar att köpa i Sverige. Inte heller batterier med kvicksilver får säljas.

Kvicksilver är spritt över hela jordklotet i spåren av mänsklig verksamhet Rent kvicksilver kan förgasas och sprids i atmosfären!

Särskilt drabbas människor i Arktis genom sin kost. Inuiter äter traditionellt skinn från vitval och lever från säl, delikatesser som har flera hundra gånger högre kvicksilverhalter än vad gränsvärdena tillåter.

Att leva traditionellt är en hälsorisk för ursprungsfolk! Värst är att kvicksilvret löses i fettet i modersmjölken, den enda föda barnet får under de första, känsliga månaderna av sitt liv.

Kvicksilver sprids också från sopförbränning. Batterier som innehåller kvicksilver får inte kastas i soporna! Amalgam i tandfyllningar är en kvicksilverkälla, inte minst från krematorier.

Termometrar och andra instrument som innehåller kvicksilver kan gå sönder. Apoteken tar emot kvicksilverspill och även termometrar som man vill göra sig av med.