.jpg)
En Central Processing Unit (engelskt akronym CPU) eller centralprocessor är enheten som exekverar (utför) program i en dator genom att hämta maskininstruktioner och utföra begärda operationer som beräkningar och datahantering. Denna term har använts inom datorindustrin åtminstone sedan början av 1960-talet [1]. Processorer finns i ett stort antal varianter och återfinns i moderna maskiner och apparater, från bilar till kaffebryggare. I dagligt tal avses ofta den typen av processor som sitter i en persondator.
Tidigare kunde processorer lätt uppdelas i kategorierna RISC och CISC. RISC står för engelskans Reduced Instruction Set Computing samt CISC för Complex Instruction Set Computing. En processor av typen RISC är konstruerad för att klara av enkla operationer väldigt snabbt. CISC å andra sidan är konstruerad för att kunna göra komplicerade operationer men inte nödvändigtvis särskilt snabbt jämfört med RISC. Utvecklingen har sedan gjort så att dessa två varianter har lånat många tekniker från varandra. Dagens processorer kan inte med lätthet klassificeras i endera gruppen.
En viktig del i en processor är ALU:n (Arithmetic Logic Unit) en enhet som utför logiska och enklare aritmetiska operationer såsom addition och subtraktion. För beräkningar med flyttal krävs antingen en följd av enkla instruktioner eller en matematikprocessor (flyttalsprocessor). Den var ursprungligen en extra krets men ingår numera som standard i moderna processorer för PC-marknaden.
En processor utför instruktioner av maskinkod. Merparten av dagens datorer är von Neuman-datorer och läser därmed instruktioner från sitt arbetsminne.
Processorer är idag uppbyggda av tiotals miljoner transistorer på en yta av ett par cm². Antalet transistorer man kan få in på ett chip har hittills ökat exponentiellt enligt Moores lag.
Information överförs mellan de olika enheterna i processorn via bussar (ledningar)
De tre vanligaste är databuss, kontrullbuss och adressbuss.