| Borgerskapet
kräver politisk makt |
| |
Frankrike
var till stora delar fortfarande ett feodalt samhälle vid slutet av 1700-talet.
Detta gällde i hög grad landsbygden. Adeln var starkt privilegierad och
den strävade efter att få behålla sina privilegier samtidigt som ett ekonomiskt
starkt borgerskap snabbt växte fram och krävde både politiskt inflytande
och högre social status. Det handlade således om en maktförskjutning från
adel till borgerskap. Adeln var på tillbakagång men hade fortfarande enstark
ställning och borgerskapet var på framväxt men saknade politiskt inflytande
som motsvarade den ekonomiska ställningen.
Kyrkan
stödde adeln eftersom den liksom adeln var jordägare. Det franska samhället
hade under en tid utvecklats mot större nationellt enhet. Det hade varit
kungamaktens strävan, för att göra Frankrike starkare, men det ledde
också till att oppositionen kunde agera mer enhetligt och landsomfattande.
I slutet
av 1780-talet var det oroliga tider på grund av missväxt och en engelsk
blockad av handeln med Amerika. Storbritannien och Frankrike stred mot
varandra på andra sidan Atlanten. Frankrike stödde kampen för Amerikas
självständighet och det fick återverkningar också i relationerna i Europa.
Till råga
på allt rådde en finanskris i Frankrike som förvärrats på grund av ökade militärkostnader
och adelns skattefrihet. För att finna en lösning på de ekonomiska problemen
sammankallade Ludvig XVI generalständerna för första gången sedan början
av 1600-talet.
| Franska
revolutionens fem skeden |
| |
Franska revolutionen
kan ses som en serie omtumlande händelser. Fem olika skeden kan urskiljas.
1.
Sommaren 1789 utropades nationalförsamlingen av det borgerliga
ståndet. Anledningen var att man var missnöjd med den formella politiska
ordningen som inte gav borgarna tillräcklig makt. Nationalförsamlingen
hade till uppgift att utarbeta en ny författning. Oron i landet ökade,
kungen misstänktes för att planera en kupp och i Paris stormas Bastiljen
(som ansågs innehålla vapen).
2.
Hösten 1791 antogs den nya författningen. Det var en konstitutionell
monarki (=kungen delade makten med folkförsamlingen) som styrdes av
den lagstiftande församlingen. Den lagstiftande församlingen
valdes av 50 000 elektorer som nominerades beroende på inkomst. Med
andra ord var elektorerna de rikaste männen i landet.
3.
Revolutionen fick en ny vändning året därpå. I augusti 1792
störtades den lagstiftande församlingen av de socialt och ekonomiskt
lägre klasserna. I stället inrättades nationalkonventet med den
verkliga makten i ett slags krigskabinett, det s k välfärdsutskottet.
Kungafamiljen fängslades och kungen och drottningen dömdes till döden
och avrättades. Avsikten med välfärdsutskottet var att utarbeta en ny
demokratisk författning men arbetet kom att inriktas på att straffa
motståndare. Det är den här perioden som benämns skräckväldet.
4.
Än en gång kom en vändning. Reaktionen mot skräckväldet var stark och
en ny konstitution utropades, direktoriet. Medborgarna fick rösta
på elektorer som i sin tur utsåg en lagstiftande församling. Denna
var uppdelad på två kammare och dessa utsåg tillsammans fem direktorer.
Problemet var att dessa direktorer hade mycket svag ställning i landet
vilket utnyttjades av starka militärer. En av dessa var general Napoleon
Bonaparte.
5.
Napoleon tog genom en kupp ledningen från direktoriet, i november 1799,
och utropade den nya republiken. Styret låg i fortsättningen hos den
förste konsuln, det vill säga Napoleon. Den här perioden kallas konsulatet.
1802 valdes Napoleon till förste konsul på livstid och ett par år senare
infördes kejsardömet.
Senast
updaterat 06/03/09 15:35