|
Antikens
syn på arbete
|
|
|
Det fanns likheter mellan hur Grekland och Rom fungerade rent ekonomiskt.
Därför försöker vi först att se antiken som en enhet för att beskriva
antikens ekonomi.
År 0 omfattades 50 - 60 miljoner människor, ojämnt fördelade, av
det antika området. Den romerske filosofen och statsmannen Cicero
beskrev sitt samhälles syn på arbete. Arbeten som berörde folk illa
hade mycket låg status. Det var till exmpel skatteinkasserare och penningutlånare.
Man såg också ned på arbeten som inte krävde särskilt stor yrkesskicklighet.
Vidare ansågs det smutsigt att tjäna pengar som mellanhand vid handel.
Hantverkare stod inte heller särskilt högt i kurs, enligt Cicero.
De som stod längst ned på Ciceros skala var emellertid de som "betjänar
våra njutningsbehov". Det var till exempel kockar, fiskare, slaktare, parfymhandlare,
musikanter och artister.
Yrken som värderades högt var inom medicin, arkitektur och högre
undervisning. Allra högst värderade emellertid Cicero jordbruket.
Både Grekland
och Rom var slavekonomier. Det fanns en skala från fri till ofri
med ett spektra däremellan av olika grader av ofrihet. Det fanns
till exempel många olika yrkesgrupper bland slavar. Dessa arbetade ofta
tillsammans med fri arbetskraft.
Slavar var människor i gudarnas ögon. Detta skilde dem från vanlig
egendom. Vid t ex gruvdrift och storjordbruk var det svårt att få
tag i tillräcklig mängd arbetskraft genom lönearbete. Man tvingades
till att använda slavar.
Slavarna fanns både i offentlig och privat verksamhet. De var helt
nödvändiga för att den antika ekonomin skulle fungera. De hade också
en social roll att fylla och de härskande grupperna i samhället
hade stark tilltro till slavarna.
Det finns en äldre uppfattning om att slaveriet var ineffektivt
och olönsamt och att slaveriet hindrade tekniskt utveckling. Men
detta kan ifrågasättas. Det beror på att vi har en annan uppfattning
än antikens människor om vad som är effektivt. Visserligen kan man
säga att billig arbetskraft kan hämma ny teknikutveckling. Men samtidigt
uppnådde de styrande i antiken sina mål med hjälp av slavarna och
därför var systemet ur deras perspektiv effektivt.
Varför gick slaveriet tillbaka? Till slut skedde en tillbakagång
men slaveriet upphörde aldrig inom det antika samhället.
| Varför
gick då slaveriet tillbaka? |
| |
Under
300-400-talen e Kr hade systemet med slavar minskat i betydelse.
Det berodde på att Roms expansion upphört. Därigenom fick man allt
färre fångar/slavar.
Slavtillförseln minskade vilket ledde till en tillbakagång. Men
den förklaringen räcker inte. Vad som hände var att de fria fattiga
fick det sämre. Många fria fattiga blev alltmer beroende av de stora
godsen för sin försörjning. Den fattiga arbetskraften knöts allt
hårdare till sina arbetsgivare på storgodsen. De fattiga fick det
sämre därför att de militära kraven och utgifterna steg under senantiken.
Det ledde till ökade skatteuttag vilket drabbade de lägre grupperna
i samhället.
De fria fattiga gav sig åt herremännens och godsägarnas skydd och
gav upp sin frihet. På lång sikt förlorade de fria bönderna sin
ställning och i stället skapades ett system av bundna arrendatorer.
För att få bruka jord för egen försörjning var bönderna tvungna
att betala i avgifter och arbete. Det ledde till ett nytt tillskott
av arbetskraft till de stora jordbruken vilket i sin tur minskade
betydelsen av slaveriet.
De
stora egendomarna klarade kriser på grund av sin storlek och sina reserver.
Det förekom inte någon mer utvecklad teknik på de stora godsen.
Denna brist på teknikutveckling har sin förklaring. Dels hade man
stora inkomster ändå och dels var den ansvarige ofta frånvarande
från gården.
Självförsörjningsdriften gjorde att man producerade en mängd olika
produkter. Det fanns inga tankar om stordriftsfördela, det vill säga att
specialisera sig på det man var effektivast att producera.
Godsägarens perspektiv på godset var politikerns. Det viktiga var
inte effektivitet och yrkesskicklighet utan andra faktorer spelade
större roll. Det var till exempel hur ärlig arbetskraften var. Ett annat
exempel var att man inte lånade pengar till produktiva ändamål.
Det förekom även omfattande utarrendering, det vill säga man hyrde ut sin
jord. Ofta var kontrakten korta och det hämmade den tekniska utvecklingen
och bromsade förbättringar.
Sammanfattningsvis kan man säga att den rådande mentaliteten var
oproduktiv men inte olönsam.
Godsägaren levde det goda livet vilket var målet.
|
|
Senast
updaterat
06/03/08 15:55
|