Seriell överföring

Seriell överföring innebär att databitarna transporteras efter varandra på samma ledare. Då en sändare och en mottagare kommunicerar, använder de var sin ledare: en för sändning och en för mottagning. En modemkabel är ett exempel på en seriell kabel. Den innehåller 2 ledare för sändning och mottagning och ett antal kontrolledare, det vill säga ledare som har till uppgift att kontrollera överföringen.

Seriell överföring används vid datakommunikaton på avstånd över säg
10 m. Det finns flera skäl för detta:

• Databitarna kommer fram en i taget i rätt ordning.
• Kabeldragningen är enklare än vid parallell överföring.
• Man kan utnyttja telefonnätet för överföring.

Om överföringen sträcker sig över många meter, försvagas signalerna. Dessutom finns risk för att överföringen störs av omgivningen. För att råda bot på detta kopplar man in enheter på kabeln som förstärker signalerna alternativt omvandlar signalerna till en annan form, som passar bättre för överföring på långa avstånd.

Man delar in den seriella överföringen i två underavdelningar: Asynkron och synkron överföring. Synkron har med samtidighet och samordning att göra. Du har säkert någon gång upplevt på film att bild och ljud inte har stämt överens. Läpprörelserna har inte passat till det som har sagts. Läpprörelser och ljud har inte varit synkroniserade.

Asynkron överföring
Vid asynkron överföring skickar man data tecken för tecken. Synkroniseringen sker teckenvis. Tiden mellan tecknen kan variera. Asynkron överföring förekommer.

• Vid filöverföring mellan två datorer
• Vid kommunikation mellan två datorer av vilka den ena datorn uppträder som terminal

Asynkron överföring är en vanlig företeelse i persondatorvärlden. Anta att en operatör arbetar med dator A. Hon skriver på As tangentbord. Så fort hon trycker på en tangent, skickas tecknet till dator B. Dator B förväntar si att få ett tecken i taget. Det spelar ingen roll hur lång tid det går mellan tangenttryckningarna.

Hur går själva synkroniseringen till? Varje gång som den sändande datorn skickar ett tecken, lägger den till en bit framför tecknet för att underrätta mottagardatorn om att ett tecken är på väg. Denna bit kallas startbit. Sändaren meddelar dessutom att tecknet är slut genom att lägga till en bit alternativt två bitar. En avslutande bit kallas stoppbit. Figur 18 visar ett exempel på hur ett tecken kan överföras asynkront. Det gränssnitt som används är CCitt V.24 eller som man också säger EIA RS-232 C, vilka avser asynkron kommunikation.

Det finns en metod för att kontrollera om det har uppstått något fel i överföringen, sedan ett tecken har lämnat sändaren. Man lägger till en extra bit, en paritetsbit, enligt något av följande alternativ: