Språkhistoria
Under 1700-talet
lånade svenskan in många nya företeelser från Frankrike. Naturligtvis följde
den franska benämningen med företeelsen till Sverige. Idag talar vi om
"byrå", med svensk stavning, men ordet kommer från franskans "bureau". "Bure" betyder grovt ylletyg,
vadmal. En byrå var en tygbeklädd skrivpulpet.
Titta i Elias Wesséns Våra ord efter ord inom mode, maträtter och kultur. Slå upp 50 ord och ta reda på deras ursprungsspråk! Berätta om några ord med en särskilt intressant bakgrundshistoria. En annan bok som du kan nyttja är Hellquists Svensk etymologisk ordbok, i två band.
Att utreda betyder att bringa klarhet i eller redogöra för. Utredning är en vanlig form av framställning; den förekommer i läroböcker och facklitteratur samt på dagspressens ledar- och kultursidor.
När du gör en utredning bearbetar du ett speciellt problem eller ämne och resonerar dig fram till en väl underbyggd slutsats.
Det finns två huvudtyper av utredningar: enledsämnen och tvåledsämnen.
Enledsämnen och tvåledsämnen
Enledsämnen har ett enda huvudord, t ex: "Jonas Gardell som
samhällsskildrare" eller "Bildspråket i Stig Dagermans De dömdas ö".
Till enledsämnen hör också utredningar som redogör
för bakgrund, orsaker eller följder, t ex: "Bakgrunden till
romantiken".
Tvåledsämnen har två huvudord, hopknutna med en konjunktion. En utredande uppsats av den här typen är jämförelsen, där du ska finna likheter-olikheter, fördelar-nackdelar eller positivt-negativt. Hit hör ämnen som "Barnboken förr och nu", "Såpor - på gott och ont", "Upplysningen och romantiken - en jämförelse".
Disposition
För att din
framställning ska bli klar och överskådlig krävs en genomtänkt disposition, där
de olika delarna har en logisk ordning och knyts samman av en tydlig röd tråd.
Som de flesta faktatexter, bör din utredning bestå av tre delar:
Inledningen bör vara kort och koncentrerad och ska fungera som en introduktion till ämnet. Den kan se ut på olika sätt:
Avhandlingen är den del av texten där du redogör för ditt ämne eller din frågeställning. Det är alltså själva huvudtexten. Här bör du tänka på att:
Framställningen bör var uppbyggd kring en tydlig röd tråd, så att dina tankegångar blir lätta att följa. Du kan göra texten överskådlig med hjälp av en tydlig styckeindelning och genom att binda samman de olika textavsnitten med sammanhangsord som t ex:
till att börja med, först och främst, för det första, för det andra, först, sedan, därefter, vidare, dessutom, slutligen, avslutningsvis, till sist,
i likhet med, även, också, men, emellertid, däremot, tvärtom, i motsats till, dock, ändå, trots, inte heller, å andra sidan,
eftersom, av den anledningen, nämligen, beroende på, därför att, orsaken är,
alltså, följaktligen, således, på så sätt, därigenom, följden blir, leder till, slutsatsen blir, resultatet blir …
Avslutningen bör, precis som inledningen, vara kort och koncentrerad.
Den kan vara utformad som: