Stater
De viktigaste aktörerna i den internationella politiken är suveräna (fullständigt självständiga) stater. Kortfattat skulle man kunna beskriva en stat som en maktorganisation som har kontroll över en befolkning inom ett visst territorium. Utöver detta måste också en stat bli erkänd av andra stater. Det innebär att diplomatiska förbindelser upprätthålls. I praktiken blir en stat idag erkänd då den tas upp som medlem i FN.
Grundläggande för en stat är således dess suveränitet. Det innebär att den inte erkänner någon högre auktoritet över sig själv. Formellt är suveräna stater jämställda. Varje stat, oavsett storlek, har t.ex. en röst i FN:s generalförsamling. I verkligheten är en stats möjligheter att hävda sig i den internationella politiken beroende av faktorer som landets storlek, geografiska läge, ekonomiska resurser, befolkningsstorlek och teknisk och militär kapacitet. Den politiska ojämlikheten är stor mellan världens erkända stater.
Man kan dela in världen i stormakter och småstater efter styrkeförhållandena dem emellan. Efter Sovjetunionens sammanbrott brukar USA – främst på grund av sin överlägsna militära styrka – kallas den enda återstående supermakten.
Att reflektera över:
Vilka mål har en enskild stat för sitt agerande i den internationella politiken?Vilka medel kan stater använda sig av för att nå sina mål i den internationella politiken?
Varför är makt så centralt inom internationell politik?
Vilka materiella resurser kan ge en stat en maktposition internationellt?
Vilka immateriella, icke mätbara, resurser kan ge en stat en god maktposition?
Mellanstatliga organisationer
Stater samarbetar dock med varandra på olika sätt. Exempel på
detta är den Europeiska Unionen, EU, Afrikanska Unionen, OAU, de sydöstasiatiska
staternas förbund, ASEAN, Organisationen för de amerikanska staterna
OAS, det nordamerikanska frihandelssamarbetet NAFTA, de oljeexporterande
ländernas organisation OPEC och Arabförbundet.
| Idag talas även mycket om samarbete mellan regioner. Man talar om makroregioner som kan bestå av flera stater, ex. Östersjöregionen, eller av delar av stater, ex. Nordkalotten; och om mikroregioner inom en stat, ex. Ruhrområdet i Tyskland. |  |
 |
|
Att reflektera över:
Hur kan man förklara att behovet av samarbete mellan stater ökat?Kan samarbetet i sig leda till nya konfliktorsaker?
