Skog och sjö

Skog och sjö är vanliga ekosystem. Det finns olika slags skogar och olika slags sjöar. Vad är det som gör att inte alla skogar eller alla sjöar är lika? I skogen beror tillgång på växtnäring och pH-värdet av klimat, berggrund, jordart och jordmån. Växtligheten påverkas även av att marken är fuktig eller torr. Sjön tar emot vatten från omgivningen, som avvattnas. Lika mycket vatten lämnar sjön. Näringstillgång och pH i sjön bestäms av miljön i hela området.

Jordmåner

I Sverige finns i stort sett två olika jordmåner, podsol och brunjord, beroende på samspel mellan klimat, jordarter och berggrund. Växtligheten och nedbrytarna samspelar med jordmånen.

Podsol finns i barrskogar. Förnan (mest barr) är sur och bryts ner av svampar, som har sitt mycel i humusskiktet. Växterna får vänta på ny näring, eftersom nedbrytningen går långsamt. Regnvattnet försuras och löser därför lätt metalljoner, som följer med neråt. Där järnjoner "lakats ur" blir marken askgrå, blekjorden. Järnjonerna byts då ut mot vätejoner från vattnet, pH stiger och i nästa skikt, rostjorden, fälls järnjonerna ut. Podosol Brunjord finns i odlad mark och lövskog. Maskar äter blad med mera i förnan och bakterier fortsätter nedbrytningen till humus, som blandas med finkornig mineraljord och snabbt bildar mull. Växterna har en näringsrik miljö och ofta ett tjockt lager med mull. Under mullen finns mineraljord som kommer från berggrunden och kan vara mer eller mindre näringsrik.   Brunjord Alla växter tar upp metalljoner lösta i vatten och ersätter dem med vätejoner. Mer vätejoner försurar marken och ökar metalljoners löslighet i vatten. Marken "lakas ur". Odlad mark som tillförs mindre metall (mineraler) än det försvinner övergår på sikt från brunjord till podsol. I Sverige fanns mer brunjordar och lövskog på bronsåldern än det finns i dag!

Du behöver inte gräva i marken och testa jorden för att få en uppfattning om näring och pH. Växterna informerar Dig! Det finns indikatorväxter, typiska för: lågt pH, näringsfattig mark blåbär, lingon, ljung högt pH, kalkrik mark blåsippa, många orkidéarter näringsrik och fuktig mark älgört, humleblomster hög kvävehalt (vanligt, eller hur?) hallon, mjölkört (rallarros), kirskål, nässla

Det finns två sjötyper, näringsfattiga (oligotrofa) och näringsrika (eutrofa): Näringsfattiga sjöar har klart vatten. Näringen räcker inte till plankton mm i större mängd. Humus följer med från podsoljordar runt sjön och färgar ofta vattnet brunt och bildar dy. Berggrunden är också näringsfattig. Näringsrika sjöar brukar omges av åkermark eller lövskog. I vattnet finns myckat plankton och siktdjupet är litet. Kring stränder och i grunt vatten finns bladvass. Döda växtdelar och plankton bildar gyttja, som bryts ner (syrebrist).

Indikatorväxter: I näringsfattiga sjöar hitttar Du näckrosor, gäddnate, notblomster. Kring stränderna är det glest med växter. I näringsrika sjöar växer kaveldun, gul svärdslilja och bladvass i täta bälten över stora ytor. På sommaren kan växtplankton ge "vattenblomning".

EXPERIMENT 1: Ett ekosystem Välj ett ekosystem, till exempel en skog eller sjö, gärna i närheten av Din bostad. Beskriv så noga Du kan vilka arter som finns i en ruta som är 10 m i fyrkant. Beskriv om möjligt vem som äter vem. Vilka arter bildar en näringskedja och hur binds kedjorna ihop till en näringsväv? Mät eller uppskatta miljöfaktorerna! Till exempel temperatur, vind, fuktighet, pH, tillgång till ljus och näring. Skriv en rapport!

© Stockholms Stad 2001